- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 25. Karl den tolftes regering. H. 5. Magnus Stenbocks sista fälttåg, fångenskap och död samt Sverge och svenskarna under konungens frånvaro 1713-1714. /
50

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

J 713. Huni Karl älven då och sedermera afvisade
dessa (’redsförslag-, är redan omtaladt. l)

För alt. som det hette, trygga denna Stanislai
resa, hade Fleming föreslagit en allmän vapenhvila,
och man tycktes nu mera tänka på möjligheten af en
allmän fred; i hopp nämligen, alt Karl skulle genom
Stanislai personliga ankomst och böner bevekas. För
Stenbock var det likväl ganska svårt att afsluta något,
stillestånd. Han egde dertill hvarken uppdrag eller
fullmagt. Han visste dessutom, att bland de skäl,
Karl använde att locka turkarna till krig mot.
Ryssland, var också löftet om Stenbocks angrepp mot
samma magt. Om nu i dess ställe en vapenhvila
afsluta-des, torde turkarna anse den som ett brott mot gifvet
löfte, som ett bevis på svenskarnas svaghet och som
ett skäl för sultauen att inställa hvarje mot Ryssland
fillämnadt företag. Huru häftigt Karl skulle öfver en
sådan sakernas vändning vredgas, var för Stenbock
lätt att begripa. 2) — Men svenska hären, utmattad
och utblottad, behöfde hvila. Stenbock behöfde ock
oundgängligen att få tills vidare stanna vid Östersjöns
strand för att invänta den lofvade förstärkningen från
Sverge; och han hyste kanske i bottnen af sitt hjerta
en gnista hopp om framgång i Stanislai företag. Ilan
beslöt alltså ingå stilleståndet; men dristade icke göra
det på eget bevåg. Innan ännu Stanislaus afreste,
höll derföre Stenbock en stor rådplägning med icke
blott nämnde konung, utan ock med bärens alla
generaler och öfverstar, till och med öfverst-löjtnanter.
Efter framställningen af skälen för och mot, tillstyrkte
nämnde herrar en vapenhvila såsom varande nödig
och nyttig, hvarpå Stanislaus i allas närvaro befallte
Stenbock söka en dylik afsluta. Emedan nu Karl
tillerkänt nämnde Stanislaus sista och afgörande ordet i

■) Se 2*. SS. 1-26, 131, 138, 139, 140, 163.

-) Se 23. 76.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:46 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/25/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free