- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 25. Karl den tolftes regering. H. 5. Magnus Stenbocks sista fälttåg, fångenskap och död samt Sverge och svenskarna under konungens frånvaro 1713-1714. /
66

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

emot innan qmllen låta eder [å veta, hvilken
befallning jag har undfått. Några trodde, att Altonabuden
sned l!it drogo ut på tiden, i hopp, att
förbundsmagter-nas härar skulle hinna ankomma och jaga bort
svenskarna. Vacklaude i sitt sinne, önskade derföre
Stenbock ett nytt samtal med Vellingk. Denne sade sig
illamående, hvarföre Stenbock sjelf besökte honom inne
i Hamburg. Mötet beskrifves af Vellingk såsom ganska
gladt och muntert. Stenbock åter säger, alt Vellingk
rar stel, stolt och otillgänglig. Stenbock påstår sig
ock hafva föreslagit brandskattens nedsättning; men att
Vellingk med spotsk och myndig ton genmält: om sä
sker, får herr fältmarskalken sjelf svara derför.
Altona bjuder nu 30,000 riksdaler. Mig har staden
förut bjudit dubbla summan. Genom Altonas
uppbrännande sker ock danska konungen en skada, som
icke kan på 30 år ersättas. I synnerhet skall
Danmark sedermera få mycket svårt för att utrusta sin
örlogs/lotta. — Men, invände Stenbock, alla
generalerna afstyrka en sådan brand. — Bah! svarade
Vellingk, de torde hafva i Pommern några små torp
eller dylikt, hvillca de frukta, att ryssarna kunde till
vedergällning uppbränna. Dessa svar gjorde Stenbock
än mer orolig och tveksam. Han var af ett naturlige«
godt och menniskoälskande sinnelag. Jnst samma
dagar han med Vellingk underhandlade om Alfonas brand,
kommo några svenska ryttare till mecklenburgska
stranden nära Travemiiude. De blefvo vänligt
mottagna af derboende bönder, som sade sig göra så af
erkänsla för den mensklighet, hvarmed Stenbock dem
behandlat. Sådan var fältherren, sig sjelf lemnad.
Men han vågade ej alltid följa sin egen känsla; ej
heller nu. Han hade hjerta att ogilla Vellingks råd,
men icke kraft att frän detsamma afvika. Klockan 5
eftermiddagen åkte han med tungt sinne från
Hamburg, sägande till sin resekamrat: jag har nu fått
en föreskrift, af hvars verkställande intet godt kan
komma. Klockan 7 eftermiddagen, och sedan den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:46 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/25/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free