- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 25. Karl den tolftes regering. H. 5. Magnus Stenbocks sista fälttåg, fångenskap och död samt Sverge och svenskarna under konungens frånvaro 1713-1714. /
119

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ludvig den fjortonde skref följande märkeliga ord:
när en klok man inser omöjligheten oj att återfå allt,
hvad han förlorat; dä nöjer han sig häldre med
något, än med intet. Sedan nu svenska konungen
tillräckligen ådagalaggt sitt hjeltemod, är det också tid,
alt han tänker pä sid rikes verkliga fördel.
-Varningen blef fåfäng. Det enda, man kunde vinna, var, att
konungen till en början icke tvärt förkastade
alltsammans; utan tackade för Preussens goda vilja och
uppsköt tills vidare sitt omdöme öfver saken. Men någon
tid derefter eller i slutet af 1713 fordrade han
Stet-tin tillbaka utan att dock vilja återbetala den nämnde
lösepenningen. Han ansåg sig till det förra
berättigad. till det sednare icke förpiigtad; emedan
öfver-enskommelsen blifvit honom oåtspord afslutad mellan
Preussen och administratorn Kristian August. Till
denne sednare hänvisade Karl alltså Preussen för
utbekommande af oivannämnde penningar. Preussen
svarade, att besagde administrafor, för närvarande
nästan på flyende fot, icke vore för en sådan summa
vederhäftig; — alt ätgerden skett till fördel för
Sver-ge; — att Karls bemyndigade sändebud Vellingk
densamma gillat; — och att Kari således vore förpiigtad
till betalningen. Men Karl yrkade motsatsen och
begärde, att kejsaren skulle tillhålla Preussen att utan
lösepenning återlemna Steitin. Konungen i Preusseu
blef mycket uppbragt. Jag kan rj tro, skref han till
Karl, att eders majestät verkligen åsyftar något sådant.
Eders majestät är för ädelmodig och rättvis att låta
mig med en så stor penningeförlust vedergällas för
den välvilja, hvarmed jag uppträ dt till beskydd för
eders majestäts pommerska länder. Men det blef
der-vid. Frampa sommaren 1714 berättades, att Karl nu
ändtligen skulle komma till Pommern, och alt han
lö-rehade hemliga underhandlingar med administratoru.
Preussiska konungen befarade, att den svenska skulle,
med tillhjelp af de i Stettin varande holsteinska
tropparna, bemägtiga sig nämnde stad. Preussen beslöt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:18:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/25/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free