- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 25. Karl den tolftes regering. H. 5. Magnus Stenbocks sista fälttåg, fångenskap och död samt Sverge och svenskarna under konungens frånvaro 1713-1714. /
190

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•de fiesta ät prinsessan. Denna splittring var Karls
och Sverges lycka. Om det förefuonits en person
med kraft och ärelystnad och tillika med ensam och
obestridd tronföljarerätt; måhända skulle da en sådan
halva begagnat det lockande tillfället, och ett uppror
och ett inbördes krig hade fläckat fäderneslandets
historia och än grundligare förstört dess välstånd. —
Oenigheten sträckte sig ock tili andra punkter. På
botten i prinsessans hjerta låg en IMig önskan att.
kunna bibehålla enväldet, ifall hon på ett eller annat
sätt komme att efterträda broilren. Rådspartiet åler
ville i sådan händelse afskaffa samma envälde. Man
anade hvarandras åsigter, och detta alstrade ett så
starkt inbördes misstroende, att ingendera vågade gripa
det vådliga verket an.

Ständerna, med mindre lugn och mindre öfversigt
af alla förhållanden, voro, af förut angifna orsaker,
uppretade till en sådan förbittring, att de förbisågo
eller föraktade de vådor, det inbördes krig, som djerfva
och sjelfrådiga steg kunde medföra. Först och främst
och meil brinnande otålighet ville de tillsammans med
rådet och prinsessan sluta fred, och det tvärtemot
Karls förbud. För att nå detta mål ville för det
andra de ilesta bland dem göra prinsessan till
regen-tinna, utan att bry sig om, huruvida hon flnge
enväldet eller ej. Rådsherrarnas belägenhet blef härigenom
ganska svår. De hade med llit hjelpt till att uppreta
ständerna, och sjelfva genom riksdagens
sammankallande mot konungens förbud tagit det första
upprors-steget. Men när ständernas omstörtnings-ifver blef
starkare än rådets, och ville taga också de två andra
stegen, nämligen medelst fred och ett sjelfständigt
re-gentskap, då ryggade rådsherrarna tillbaka för sitt
eget verk och sökte tygla den häftighet, de förut
uppeggat. — Det lyckades dem slutligen, men icke
utan stor svårighet och mycken ömsesidig ovilja. Det
*ir dessa sednare slitningar, vi nu gå att berätta.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:46 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/25/0198.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free