Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lutnde mellan fyra Ögon samtala med honom hela
timmar å rad, utan all likväl mägta utgrunda hans
tänkesätt och äsigter. Ilan egde aldrig nagou
förlro-ligarc vän; aldrig någon, för livilken lian öppnade silt
lijerta. Varnad af fadrens öfverllningar, liaue han ock
lärt sig tygla känslorna och dölja dem under
majestätets orubbliga lugn. Man käuner knappt ett enda
exempel af förhetsning; och missnöjet visade sig blott
genom en hastigt uppflammande rodnad och genom
läpparnas sammanpressning och uppskjutande mot näsan,
en, t va. och, om det var rätt illa, tre gånger.
Anletets vanliga uttryck var en jemn värdighet och ell
nästan oföränderligt småleende, lika mot alla
personer och i alla omständigheter, äfven om hjertat
qval-des af svära bekymmer och bittert missnöje. Mänga
den tidens skrifter tala om Karls ovärdigt djupa
förställning. Dermed menades ofvannamnde förmäga och
vana att omsorgsfullt dölja sina verkiign känslor. Att
deremot lalsa andra, och alt på sådant sält bedraga,
det lillät han sig i personliga förhållanden aldrig. I
politiska har han ofta talat om sin längtan efter fred,
om sin lifliga åtrå att främja Polens och Ukräns frihet
och lycka, m. m. Upprigligheten af sådana
försäkringar lemna vi åt läsaren sjelf alt bedömma.
Uppfödd i strängt lutherska åsigter och till
nog-grannt iakttagande af den yttre andaktens fordringar,
bibehöll Karl länge dessa tänkesätt och vanor. Ilan
sökte skydda lutheranerna, utrikes mot katolskt
förtryck, och inrikes emot besök och frestelser af både
jesuiter och pietister. För vidskepelse och öfvertro
adagalade han mycken ovilja, och gäckade de katolska
sägnerna om helgonens underverk. Påfven ville köpa
och från S ver ge hemta S:t Britas ben; men konungen
vägrade: ty, sade han, först och främst vet ingen rätt,
hvar benen finnas; för del andra vill jag ej, genom
deras utlemnande, bidraga lill ytterligare vidskepelse;
och för del tredje, är jag ingen köpman, som handlar
med dylika varor. På samma sätt bemötte han teckna-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
