Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
der före bäsl ull slälla sig ef ter tiden och (aga
anmärkningarna tillhaka. Boethins svarade: ni och edra
ämbetsbröder, biskoparna, borde vara presterskapels ljus
och goda exempel. Men just derföre, all i ställen eder
efler liden, går del sä illa till i vårt fädernesland.
Gören, som eder lyster; i fän väl en gång se, hvad
lön det ger. Men jag kan icke följa edert efterdömc.
Boetbios begärde personligt företräde bos konungen,
men det vägrades. Ilan fortsatte nu sitt försvar med,
om möjligt, än större skärpa, och med anspelning på
sednare uppträden; nämligen på åtgerden, att i strid
mot Karl den elftes yttersta vilja förklara Karl den tolfte
redan vid femtonde året myndig. Boetbios erinrade
dervid om Pauli ord ’), att så länge arfvingen ett barn
är, lyder han ock under förmyndare intill den lid, som
fadern förelaggl. Han åberopade likaledes åtskilliga
andra spräk, om helgden af fädernas vilja och
föreskrift, beseglande alltsammans med de orden: duskall
hedra din fader och din moder, pä det dig må väl
gä, och du må länge lefva pä jorden. Karls åtgerd
att sjelf sätta kronan pä hufvudet. eller att anse sig
vara till densamma ovillkorligen född, kallade han ett
tyranniskt anspråk.
Efter sådana ord var ingen nåd att vänta.
Mora-bönderna bådo väl om försköning, anförande bland
annat, huru Boethius onder hungersnöden 1697 offrat
myckel på de fattigas underhåll; men deras bön blef
förgäfves. Den 29 Juli 1698 och under Wallenstedts
ledning föll utslaget. Boethius dömdes från lif. ära
och gods, och hans skrifter att af bödeln brännas.
Konungen skänkte honom lifvet; men mot lifstlds
fängelse pä Nöteborg.
Kort derefter blef han inför Stockholms konsistorinin
förklarad prestämbetet förlustig. Han skall dock dervid
hafva skarpt förehållit dessa sina ämbetsbröder, att de,
som stumma hundar, icke vägat försvara Guds hjord och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
