- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 28. Karl den tolftes historia. Afd. 8. Görtziska tiden, inrikes styrelsen /
108

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

der stadfäst/ide. Det förhatliga af första uppfinningen
och första påbudet b!ef således i allmänhetens ögon
kastadt från konungen och på ständernas så kallade
fullmägtige. Så gick det t. ex. med gerderna. med
tvångslånet, med upphandlings-afgiften m. fl.
Egentligen var ålgerden ett fulltöjande af det sätt, hvarpå
Karl långa liden förut låtit rådets namn skyllra under
skattepåbuden.

Följden af hade det ena och andra var ej svår
att förutse. Bönderna hade ingen reda p;i de verkliga
förhållandena, utan skyllde kriget på fienderna, snmt
gerder och utpressningar på rådet, på Görtz, på
kon-tributions-räoteriet. På sådant sätt blef allmogens
ovilja i det länssta afledd från konungen och rigtad
mot rådet och mot herrarna. Otvifvelaktigt är, att
dessa omständigheter i viss mån bidragit tili det fur
konungamakten gynnande tänkesätt, som pa
frihetstidens första riksdagar stundom hos bondeståndet sig
uppenbarade.

Under de allra sista åren afvek konungen
under-stnndom från ofvanstående bruk och liit också i sitt
eget namn utfärda några för folket ganska tryckande
påbud Vi känna ej orsaken till denna förändring.

Åtskilliga gånger prutade ränteriet emot och ville
nedsälta konungens fordringar. En tämligen
märkvärdig tvist nppstod ock rörande ämbetsverkets littel.
Karl den elfte i sin ifver för konunga- och mot
folk-magt. hade i alla benämningar inlort ordet konglige,
i stället för riks; så att folkets ombud sknlle heta
kungliga stunder, icke som förut riksens ständer, ’)
m. m. Men redan länge hade Karl dyn tolftes
kungsord och löften i fråga om skulders återbetalning
mi-stat allt förtroende. Ilan nödgades deiTöre söka
folkets, ständernas borgen, åtminstone skenet deraf. I
sina första, rörande dessa ämnen, nn aiHirdade
skrif-velser till kontribntions-räuteriet, sade han sjelf, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:18:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/28/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free