- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 28. Karl den tolftes historia. Afd. 8. Görtziska tiden, inrikes styrelsen /
166

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

från predikstolarna uppläsa kungörelser oin de nya
gerderna; det sätt, hvarpå han åratal igenom lånade
sitt öra åt Görtz och åt dennes förtal mot
svenskarna: det sätt, hvarpå de flesta gamla ämbetsverk
behandlades; det sätt, Ii varpå förnämsta delen af
fäderneslandets styrelse öfverlemnades åt främlingar; allt
detta pekar ovedersägligen på inbördes missnöje och
misstroende. Och hur kunde annat väntas från
svenskarna efter det sätt, hvarpå de blifvit behandlade?
Och Karl sjelf! Han visste, hvad de under och genom
honom lidit och förlorat, och han måste ana. hvad de
skulle oin honom dömma. häldst han af motståndet
och af sitt eget lynne än mer stålsatt, icke ens nu
ämnade efterkomma deras önskningar om fred.
Så-daut medvetande i hjertat och Görfz’s ord i örat
verkade ej godt. På Karl och på detta förhållande har
också en i öfrigt hans beundrare lämpat det latinska
ordspråket: odimus, quern offendimus. *) Då man

1718 berättade honom dödsdomen öfver Lybecker,
frågade han efter skälen. Bland andra uppgafs ock, att
mannen talat illa om konungen. Karl inföll leende:
om alla, som sä göra, straffades med döden, skulle ej
mänga svenskar blifva vid lif. -) Det kunde vara och
var måhända ett skämt; men under den tidens
omständigheter icke utan sin bismak af bittert allvar.

Till Karls missnöje med sina undersåtare bidrog
väl ock hans föreställning om den sanna, den högsta
äran, och att denna bestod i ett kämpatrots, som
häldre krossas än böj os. Han sjelf ville gerna nppoffra
sin egen person för att få sluta på samma sätt som
en Rolf Krake, en Ragnar Lodbrok, och sedermera
intaga bredvid dem sin plats i kämpasagans tempel. Han
tyckte val ock, att svenskarna, att hela Sverge
omöjligen kunde önska sig någon skönare, någon
ärofullare lott än att deltaga och falla i en sådan blifvande

’) Vi hata den, vi förorättat.

*) I.ink. Bibi. Ark. Bielkes memoirer.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:18:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/28/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free