- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 2. Innehållande Katolska Tiden (normalstil) /
42

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hädanfärd med klockringningar, själamessor och så stor
högtidlighet, han förmådde.

ÅTTONDE KAPITLET.

OM BIRGER JARLS MAGT.

Birger Jarls första gemål, prinsessan Ingeborg, afled
(1254), och efter några år gifte han sig ånyo (1261) med
danska enkedrottningen, Mechthild. Åt sin son Waldemar,
som nu var 20 år gammal och mycket fager och
välska-pad, utsåg han också en brud, neml. danska prinsessan
Sophia, hvilken var vida beryktad för sin skönhet och
lif-lighet. ’Hon fördes här in uti riket af sin morfar hertig
Albrekt af Braunschweig, jemnte några fruar och riddare.
Uti Jönköping firades bröllopet och uppbyggdes en stor
högtidssal dertill. De svenska hofmännen prålade uti
ny-skurna kläder af baldakin och sindal. Der felades icke
god kost, dans, lekar och fagra ord, samt torner- och
fäktarespel till slutet, och tillgick allting med tukt och
höfviskhet, såsom adelig sed var på den tiden.

Nu tycktes Birger Jarl vara den mägtigaste man uti
hela norden. Hans dotter var gift med konungen i
Norrige; hans son var konung i Sverige och gift med en
dansk prinsessa; han sjelf, enrådande i Sverige, var först
gift med en svensk prinsessa, nu med en dansk
enke-drottning; för att ännu mer öka sitt anseende, antog han
den i Sverige förut obrukliga titeln hertig *). Men många

4) Efter Birgers död afskaffades det förut brukliga
jarl-embe-tet, hvars stora magt ofta var vådlig fôr kungen. De två
högsta embetsmännen hädanefter blefvo riksdrotset, som
skulle hafva rikets inre styrelse, och riksmarsken, som
hade öfverinseendet öfver alla krigssaker. Härtill kom s&
småningom rikskansleren, som i borjan blott var
ko-nungeus handsekreterare, och vanligtvis var en biskop eller
annan prest, emedan inga andra ägde tillräcklig förfarenhet
uti att skri/va.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:14:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/2n/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free