Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bonden dess egendom, var förfallen till strängt straff. Som
konung Magnus handhade denna stadga ganska allvarsamt,
sä befrämjades derigenom betydligen frid och säkerhet uti
landet. Bönderna tyckte, att han härigenom likasom satt
ett säkert lå9 för deras lada, och kallade honom derföre
Magnus Ladulås, hvilket tillnamn han alltsedan fått behålla.
Uti de fordna tider var hvarje svensk man skyldig
att vid konungens bud inställa sig till Ledung, d. v. s.
krigståg, fullkomligt utrustad, det vill efter den tidens sed
säga, med hjelm, sköld, svärd, båge och tre tolfter pilar,
samt föda för en längre tid. Men vid denna tiden
började en annan krigskonst införas uti södra Europa.
Ryt-tarne klädde sig uti jern från topp till tå, och sjelfva
deras hästar voro hameskklädda, och som vapen buro de
svärd, och ett långt och ganska starkt spjut, kalladt lans.
I en så stark rustning fruktade de föga eller intet fotfol-
-kets hugg och pilar; men då deremot en tätt sluten tropp
af sådane ryttare, hållande sina långa lansar framför sig,
sprängde mot fordna fotfolket, var det omöjligt för
detsamma att göra motstånd. Lansarna genomborrade dem,
innan de ännu kunde på något sätt nå sin motståndare;
då föllo de främsta, lederna brötos, och de öfverblifna
nedtrampades af de tunga hästarna. I kriget med Danmark
insåg Magnus nyttan af sådana ryttare, och ville införa
dem; men de fattigare kunde ej hålla sig eh sådan
rustning. Han påböd derföre, att eho, som ville till konungens
tjenst utrusta en harneskklädd ryttare med häst och vapen,
skulle derför åtnjuta fullkomlig frihet från alla andra
skatter för sin egendom. En sådan egendom kallades då
Frälse och dess innehafvare Frälseman, och härifrån
uppkom sedan Adeliga frälset eller Adelsståndet och
Säteriernas frihet. Sådana frälsemän brukade då också att alltid
hafva någon bild målad på sina sköldar, för att derpå
igenkänna hvarandra, då ansigtet doldes af hjelmen.
Sådana bilder gingo ofta i a rf från far till son, och häraf
uppkommo sedan de adeliga vapnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
