Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stockholms slott gick straxt Öfver, en riksdag
sammankallades der (1363), och Albrekt -valdes till konung, och
hyllades följande året (1364) vid Mora stenar; men Magnus
och Håkan bibehöllo sig ännu i Göta rike. På detta sätt
hade riket uti tvenne år tre konungar på en gång.
Slutligen samlade Magnus och Håkan en krigshär, med hvilken
de tågade mot Stockholm. Men deras förtroppar blefvo af
Albrekts folk anfallna på Gata skog, vester om Enköping
uti Tillinge. Största delen af Håkans folk låg qvar i
Westerås, lä to vinet smaka sig väl, sjöngo och höllo sig
lustiga. Mediertid blef striden vid Tillinge ganska hård;
slutligen sårades Håkan, och hans folk blef drifvet på
flykten åt Nyqvarn. För att trygga sitt återtåg, lät han då
nedrifva Nyqvarns bro; men härigenom råkade hans far,
konung Magnus, och flera troppar, som ännu voro qvar
på östra sidan, i fångenskap. Håkan flydde till Norrige,
men Magnus insattes uti ett ganska hårdt fängelse i
Stockholm; och fick han här uti sex år sitta fången på samma
slott, der ban förut uti ungefär 46 år bott, såsom konung
öfver bela norden. Konung Håkan i Norrige bemödade sig
mycket att förskaffa sin far friheten och lyckades deri
slutligen; men emot en hög lösen. Magnus for då med Håkan
till Norrige, der han var mera älskad än i Sverige; och
lefde i lugn och ro några år. Men då han en gång
företog sig en sjöresa i norrska skärgården vid Bergen,
uppkom en så stark storm, att fartyget förliste, och alla, som
voro derpå, drunknade (1374\ Så slutade Folkungaätten
i Sverige, sedan den i 124 år uppfyllt riket! med brott
och krig; ty ingen bland denna stammens konungar finnes,
som ej begått våld och förräderi, ja till och med mot sina
närmaste anhöriga, såsom fader, bröder och barn. Den
utrotade sig sjelf genom inbördes förföljelser så, att icke ens
någon adelig gren qvarblef efter en så stor slägt; endast i
Skärkinds socken i Östergötland skall en lemning af denna
mägtiga stam hafva bibehållit sig som bönder, hvilka ännu
igenkännas af sina förfäders stolthet, oenighet och hårdhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
