Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
geen man ut från Stegeborg ned genom Småland, tills han
fann ett skepp, hvilket han våldsamt bemägtigade sig, och
for dermed öfver till konung Erik på Gottland; men Karl
harmades högeligen, att hans tjenare så hade låtit narra sig.
Konung Erik mottog Nils Stensson väl, tänkande att
genom honom återvinna riket. Han gaf honom
tvåhundrade hofmän ’), mycket penningar och spisning, utnämnde
honom till sin marsk, och utfärdade bref öfver hela riket
med befallning, att alla skulle lyda herr Nils Stensson.
Så utrustad, kom denne tillbaka till Östergötland, lät sina
tjenare draga öfver allt landet med plundrande och
härjning, och dessutom buro de till Svenskarnas stora harm
den danska fanan, Dannebrog, framför sig allestädes. Men
snart kom Karl med sina hofmän till Östergötland; då
rymde Nils Stensson hasteliga undan till Gottland och
hans plundrande tjenare skyndade att gömma sig undan
på Stegeborgs slott, hvilket Karl straxt lät innestänga på
alla sidor. Han bodde sjelf under denna belägring på en
holme, hvilken ännu efter honom kallas Karlsholme.
Slottsfolket såg, att Karl ofta gick emellan sina läger utefter
ett berg, och var då inom skotthåll för fästningen. Deras
byssemästare Rodenborg lofvade då vid lif och ära; att
fälla Karl, derest han mera ginge den vägen, och lät så
vända fjorton kärrebyssor -) mot berget och voro de
laddade med stenar i siället för kulor, som det brukades den
tiden. Snart sågo de, hvar Karl kom, ty de kunde lätt
igenkänna honom på den resliga växten och stolta gången,
och Rodenborg lände på den första kanonen; men den
hoppado af vagnen och stenen gick tjuge famnar öfver
Karl. Han afsköt den andra, men krutkaiumaren sprang
och stenen gick ej tjuge famnar långt. Han afskjöt den
tredje, men äfven denne hoppade af vagnen och stenen
\) Hofmän kallades pä denna tiden de tjenare, som följde
med någon mägtig herre. De skulle vara ganska väl
beväpnade ryttare, mycket öfvade i strid och fäktning, och sin
herre alldeles tillgifna och lydiga.
2) Så kallades kanoner, hvilka först vid denna tiden blefvo
införde i Sverige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
