Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svSrdet till och den Älskade biskopens hufvud rullade ned
mot dem pä marken. Utom sig af fasa ropade de, att
detta var en omensklig gerning. Straxt rycktes de för
sådana ord inom spetsgården och hade visserligen blifvit
afrättade med de andre, om ej några Tyskar räddat dem ’).
Sedan halshöggs biskop Vincentius och derefter kom
ordningen till rådsherrarna. Erik Abrahamsson Lejonhufvud,
Knut Kurk, Erik Johansson Wase, Erik Ryning, Erik
Gyllenstjerna, Eskil Banér, Joakim Brahe och tillsammans
tretton herrar af rådet och ridderskapet. Derefter kommo
stadens tre borgm&stare och tretton rådmfin samt
sluteli-gen femton af de mest ansedda borgrarna, hvilka, somliga
utan att veta af det minsta, rycktes bort utur sina hus
till döden. En borgare, Lars Hansson, stod och
betraktade under tårar det förskräckliga uppträdet: soldaterna
ryckte honom in i spetsgården ocb till straff för sitt
medlidande måste han sjelf böja sitt hufvud under svärdet.
Ändtligen slutades afrättningen den dagen; de
halshuggnes hufvuden blefvo uppslagna på pålar, med undantag
af biskop Mattias, åt hvilken, för hans stora förtjenster
mot konungen, den nåd bevisades, att hans hufvud ej
spetsades utan lades mellan hans fötter. Alla de döda
fingo ligga qvar på torget till allmän förskräckelse. Ett
bäftigt regn kom och vanställde liken ännu mera och det
blodblandade vattnet strömmade öfverallt från Stortorget
ned åt gatorna, bärande ett blodigt budskap om, hvpd
der uppe förevarit.
Andra dagen, fredagen d. 9, märkte Kristian, att
många bållit sig undangömda, hvilka ban gerna ville
af-lifva. Han lät då utropa, att alla kunde trygge visa sig,
4) Dessa tvenne bröder hade nemligen studerat uti
Wittenberg i Tyskland. Evert Leuf, en af de tyska knektarna, som
sett dem der, och trodde dem vara Tyskar, sade derföre
till sina kamrater, att som de icke voro Svenskar utan
Tyskar, så borde de skonas. Detta skil hjelp te och bröderne
kommo undan; men dessa voro just de, som sedermera så
mycket biträdde Gustaf Wasa vid att införa Lutherska läraa
i Sverige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
