- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 31. Fredriks regering. H. 1. Tiden från 1720 till 1734 /
85

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

va honom en ordentlig skuldsedel (?) l). En del af
hans förskotter, kanske hela summan, lär dock
sedermera blifvit återbetald, hvarom mera framdeles.

Det var sommaren 1723, som ständerna begärde
Diemers aflägsnande. Först två år derefter gick
deras önskan i fullbordan. Han slutade sedermera sin
bana som general-fältmarskalk i Österrikes tjenst och
dog 1754.

Ständernas och rådets uppförande i denna sak
bär en viss prägel af småaktighet, samt af begär att
såra och nedsätta. Det saknade likväl icke sina skäl.
Nedanstående afdelning kommer att visa, huru
konungen, så länge Diemer ännu fanns qvar i landet,
fortsatte sitt sträfvande efter ökad magt; men ock, huru
han sedermera åtminstone för någon tid öfvergaf alla
dylika stämplingar.

SEDNARE FÖRSÖK TILL KONUNGAMAGTENS UTVIDGNING.

Fredriks harm Öfver nyss beskrifna uppträden
visade sig i både anletsdrag, ord och gerningar. Vid
och efter riksdagens slut såg man honom nästan hvarje
afton på skådespelet; men i rådkammaren sällan, och
då stundom i lifliga tvister med rådsherrarna och i
synnerhet med Horn.

Orsaken till detta uppförande låg dock mindre
hos honom sjelf än hos omgifningen, gemålen, fadren
och gunstlingarna, Ulrika Eleonora ansåg alltjemnt
den ökade konungamagten kanske till och med
enväldet vara öfverensstämmande med Guds
uppenbarade ord och med folkets sanna väl, och hon
betraktade derföre med ovilja så väl sjelfva den nya
statsförfattningen som dennas försvarare, och i synnerhet
den sedan gammalt fruktade Arvid Horn. Också
adeln, frihetens ifrigaste kämpe, var henne fortfarande

1) Österr. min. br d. 41 Juli 1723.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:18:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/31/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free