- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 32. Fredriks regering. H. 2. Arvid Bernhard Horn och hans samtida /
11

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kunnat under sin tids förhållanden handla
annorlunda, än de gjorde. Besagde då gällande adliga
åsigter voro dock hos både Oxenstierna och Ilorn
mycket mindre än hos mängden af deras
ståndsbröder, och liksom Oxenstierna på sin tid, så var det
nu ofta Arvid Ilorn, som måste tygla adelns stolthet
och anspråk. Dessa sednare borde enligt hans
uppfattning alltid vika undan, så snart de lade hinder
i vägen för det parlamentariska, det fria
samhällsskick, som utgjorde främsta och käraste målet för
hans sträfvande. Också ogillade han den sjelfskrifna
riksdagsmanna-rätt, som hvilade blott på adlig börd;
och han önskade, ehuru förgäfves, att vid riksdagarna
riddarhuset skulle bestå af endast sådana personer,
som blifvit dertill af den besutna adeln utvalda.

I allmänhet ville han icke medgifva mycket
politiskt inflytande åt de personer eller de
samhällsklasser, hvilka till följe af fattigdom och bristande
uppfostran saknade sjelfbestånd, erfarenhet ock
kunskaper. Han såg derföre ogerna den massa fattiga
samt underhålls- och ämbetslystna adelsmän, som vid
riksdagarna infann sig; och å andra sidan ville han
ej heller åt det då för tiden högst okunniga
bondeståndet medgifva något större inflytande; utan sade
rent ut, att man i anseende till följderna icke borde
låta sistnämnde samhällsklass komma till medvetande
af sina krafter. Sådant härrörde dock förnämligast af
ofvannämnde statsmanna-betänkligheter mot
böndernas okunnighet, icke mot bönderna sjelfva. Dessa
erkäi de tvärtom vid riksdagen 1720, att Ilorn varit
en fader för deras stånd vid sä väl del då pågående
som förra riksmötet och i allmänhet slöto de sig
häldst till hans parti och till hans person, såsom
varande kraftigaste kämpen for landtbrukets förkofran
och fredens bestånd.

i i Adelns protokoll d. 28 Apr. 1720.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:18:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/32/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free