- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 32. Fredriks regering. H. 2. Arvid Bernhard Horn och hans samtida /
120

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

så stridande mot deras egna önskningar, hade sina
svårigheter. Att i ty fall vända sig till den häftiga
modern och blottställa sig för första utbrottet af
hennes öfverraskning och ovilja, det vågade sonen
ingalunda, utan beslöt i stället tala vid fadern.
Under samspråk med några besökande vänner, hade
denne anmärkt, huru lusi och lycka vanligtvis följas
åt, sä att det man har lust till, det får man ock
lycka till. Sonen tog vara på orden, och sedan
gästerna afrest, frågade han, om fadern verkligen trodde,
det lyckan följde med lusten? — Ja, svarade denne,
såvida lusten vänder sig till något godt — Sonen
inföll: Min far! bed mig då aldrig blifva prest; ty
derlill har jag platt ingen lust. Fadern tystnade af
bestörtning; men tog åter till orda och frågade: hvad
vill du då blifva? — Jo, sade sonen, jag vill slå
mig på läkarekonst och botanik. Fadern påminte om
husets fattigdom, hvilken icke tillät beträdandet af
en så lång och kostsam Järdomsbana; men med
ytterligare anspelning på faderns ord genmälte sonen:
får jag lyckan, lika stor som lusten, så går det nog
braf; och Gud förser väl offret. Fadern gaf då sitt
bifall, dock med tårfyllda ögon; men för modern
vågade man ännu icke på ett helt. år omtala den
vigtiga förändringen. När det slutligen skedde, fick hon
nästan slag af bestörtning och grämelse; ty hon kunde
ej lida, att hennes son skulle »t stället för prest blifva
fältskär», såsom hon uttryckte sig. Hon fördömde
nu den blomsterkärlek, som vilsefört hennes Karl,
och i afsigt att förekomma en ny sådan olycka, ville
hon aldrig tillåta den yngre sonen att besöka
trädgården eller sysselsätta sig med dithörande föremål.
Fadern sjelf i sin fattigdom misströstade stundom:
men blef då uppmuntrad af Rothman, hvilken
dessutom gaf sonen enskild undervisning i den vetenskap,
som var föremålet för bådas kärlek.

Nu skulle emedlertid den tjuguårige Karl
Lin-naeus afgå till högskolan i Lund. Det betyg, han er-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:18:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/32/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free