Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
begagnade lekmännen ofta pietisternas och pietisterna
lekmännens biträde; ty, ehuru i mycket olika, sökte
dock båda partierna att lossa de band, genom hvilka
statskyrkan från och med Karl den elftes tid hade
ordnat och derigenom ofta främjat, men stundonk
äfven fjettrat det andliga lifvet. Vi skola betrakta
hvardera striden serskildt och börja med
lekmänner-nas anfall.
Tillförene l) är taladt om det eavisa motstånd,
presterskapet intill 1686 gjorde mot hvarje föraökatt
öfver detsamma tillsätta en högre i viss mån verldslig
domstol, ett så kalladt consislorium generale; likaså
huru detta motstånd blef till en del brutet genom Karl
den elftes envälde och 1686 års kyrkolag. Mången
tyckte likväl, att äfven denna sednare tillerkände för
mycken magt åt presten och för liten åt
församlingen, hvarföre man ock redan i kon ungaförsäkringarna
af 1719 och 1720 inryckte ord om kyrkolagjens
blifvande förbättring. Förmodligen med afsigt att i dylik
anda ytterligare bearbeta sinnesstämningen, blef under
åren 1722—1729 Verelii skrift mot prestväldet2) tre
gånger utgifven och sista gången i svensk
öfversättning; och en dag fanns i Fredriks kyrkostol ett
namnlöst bref af likartadt innehåll och skarpa erd.
Under riksdagen 1723 ville ständerna genom ombud
granska domkapitlens protokoll, och man beslöt
förordna en nämnd, bestående af adel, prester och
borgare, hvilken skulle omarbeta 1686 års kyrkolag;
men dervid ingalunda förändra de gällande
lärobegreppen, utan blott de yttre formerna, hvilka
borde bringas i ill öfverensstämmelse med den nya
lag som snart skulle antagas. Förslaget utgick från
riddarhuset, och var kanske till någon del en följd
af gammal ovilja mot presterna för det sätt, hvarpå
dessa under åren 1630—1680 gått i spetsen för den
«) 18. 2:a uppl» 15—20.
2) De Hicrarchia.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
