- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 33. Fredriks regering. H. 3. Sveriges inre tillstånd 1720-1738 /
143

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

143.

I Mars 1728 och efter tjugu års hvila blef sålunda
arbetet återupptaget. Nicodemus Tessin hade trott,
att det skulle hinna afslutas inom fyra år; men han
missräknade sig. Den ena delen efter den andra blef
visserligen af ständerna afsynad; men vid slutet af
ifrågavarande tidsskede, eller år 1739, var ännu
mycket ofullbordadt; ehuru ofvannämnde slottshjelp
fortfarande utbetaltes. Byggnadsarbetet leddes
förnämligast af Karl Gustaf Tessin och under honom af Karl
Hårleman.

Om Sverges offentliga boksamlingar är från denna
tid icke mycket att förtälja. Landets fattigdom
hindrade alla betydligare inköp, och inga krig gåfvo
tillfälle att som förut borttaga och till Sverge
öfver-skicka främmande länders biblioteker.

Tryckfriheten fjettrades genom det förra
enväldets stränga band, hvilka för det mesta bibehöllos; i
synnerhet i allt, som rörde den antagna
trosbekännelsen. På riddarhuset blef visserligen några gånger
fråga väckt om större frihet; men presterna satte sig
deremot och ofta med understöd af borgare och
bönder, hvilkas dåvarande lägre grad af bildning gjorde
dem mindre känsliga för trycktvångets olägenheter.
Man bibehöll för den skull censors-ämbetet och sökte
hindra införandet eller tryckandet af sådana böcker,
som ansågos stridande mot trosbekännelsen, stundom
äfven sådana, som angrepo regeringssättet eller det
rådande partiet. Som skäl i sistnämnde hänseenden
påstod man, att hvarje klander af statens antingen
styrelse-form eller styresmän vore tillika ett försök att
öfverändakasta rikets frihet, d. v. s. ett »crimen læsæ
libertatis» 1), och att ständerna vore både berättigade
och förpligtade att försvara sina åtgerder, för att
dermed försvara sitt eget majestät, hvadan ofvannämnde

’) Brott mot friheteo.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:19:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/33/0151.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free