- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 34. Fredriks regering. H. 4. Striden mellan Arvid Horn och Karl Gyllenborg samt Ulrika Eleonoras och Arvid Horns sista år /
25

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i synnerhet af Gyllenborg. Denne hade ej deltagit i
rådets åtgerder mot Broman, men inlemnade nu med
afseende derå ett utlåtande, som beskref, huru Sverge
hade för närvarande en öfverhet, som vårdade lag,
rättvisa och frihet; — huru rådsherrarna derföre
borde nöja sig med att råda; — huru de ingalunda
borde fästa sig vid obetydliga afvikelser, och allra
minst för slika frågors skull framkalla ytterligheter.

Han påstod ock, att ständerna lemnat flere smärre
steg opåtalda, just för att på detta sätt göra
smakligare den ovanligt stora inskränkning, genom hvilken
konunga-magten i Sverge blifvit bunden.
Ett dylikt
öppet försvar för en bland fröken Taubes
skyddlingar, för en bland konungens mest tadlade
smågunstlingar och för en uppenbart olaglig åtgerd väckte
mycken ovilja, mest naturligtvis inom rådet. Bland
dervarande talmän för lag och frihet var då för
tiden Ture Bielke kanske den mest oförsagda, den
mest oförtrutna. Vid ett personligt samtal hade
Fredrik sökt vinna honom på sin sida; men fåfängt. Jag
skall,
skref Bielke till en bland sina vänner, jag skall
modigt fäkta för sanningen; ehuru mägtig
motståndarnes liga också är.
Nu och med anledning af
Gyllenborgs skrift uppsatte han ett genmäle, hvilket med
kraftiga ord försvarade rådets åtgerd, såsom både
enlig med lagen och nyttig för riket. Fredrik,
högeligen förtörnad, gaf icke vika; rådsherrarna ej heller.
Man ville icke låta de ofta upprepade olagligheterna
öfvergå till vana, till häfd. Flere hemliga
råds-sammanträden höllos; och slutet blef, att målet skulle till
ständernas afgörande uppskjutas.[1]


[1] Kgl. Bibl. Sagobrott om 1734 års riksdag, s. 45 o. s. v.
Rådsprot.Danska, Franska och Österr.
min. br.
Dec. 1733 och Jan. 1734. — Säfstaholm.
Riksdagshandl. 1727—1748. — Kgl. Bibl. Ber. om
riksdagen 1738—1739. — Upps. Nordin. Fol. 51.
Gyllenborgs betänkande om Bromans val. Upps. Sv. saml.
Vol. 6. Nolckens berättelse.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:19:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/34/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free