- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 34. Fredriks regering. H. 4. Striden mellan Arvid Horn och Karl Gyllenborg samt Ulrika Eleonoras och Arvid Horns sista år /
107

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sjeif; nämligen medelst hvarjehanda tal om den
blif-vande riksdagens efterräkningar m. m. Engelska
sändebudet lyckades dock slutligen att vinna äfven
slägten Taube, hvarefter Horns parti ansåg sig
tryggadt också med hänsyn till konungen ’).
Förnämst bland de personer, Mössorna påräknade, var
T. G. Bielke, hvars ståtliga utseende, behagliga
umgänge och redliga väsende skulle hos krigsbefälet
mot-väga Lewenhaupt; — ytterligare presidenten
Palm-felt, hvilken förlättat Mössornas försvarsskrift
Philo-tas och Arbas och ämnades til! landtmarskalk i
stället för Hattarnas Tessin. Som mellanlöpare samt
utspridare, måhända ock lörlattare af partiskrifter
blef en kansliets ämbetsman, vid namn Arckenholtz
mycket använd. Man gjorde äfven några försök att
vinna sjelfva Tessin, men förgäfves.

For att inverka på allmänhetens och ständernas
öfvertygelse lät Horn utarbeta en vidlyftig
försvarsskrift för de grundsatser, man följt 2); en uppsats,
genom hvilken han hoppades kunna krossa
gyllenborgska partiet. Som berättadt är, litade han på
rättvisan af sin sak, på det lyckliga tillstånd, hvari
landet blifvit försatt, och på de sammanträdande
ständernas opartiska pröfning och lu^na omdöme. Han
log derföre åt krigspartiets hetsiga utbrott och ansåg
sig försäkrad om framgång, icke nog beräknande,
huru i partitider de häftigaste medlen och de
högljuddaste ropen ofta segra öfver sanning och förnuft;
huru till och med den stora hopen vanligtvis finner
angenämare att beqvämligt lyssna till granna talesätt
än att mödosamt undersöka verkliga skäl, och huru
den mången gång tror sig öfvertygad, ehuru den
endast blifvit hänförd. Utan att genom dessa
omständigheter afskräckas, framgick Horn orubbligt på sin
en gång beträdda bana. Han vek icke ett enda steg

‘) Danska min. br. d. 25 Okt. 1737.

5) Danska min. br. d. 10 Mars 1738.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:19:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/34/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free