- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 34. Fredriks regering. H. 4. Striden mellan Arvid Horn och Karl Gyllenborg samt Ulrika Eleonoras och Arvid Horns sista år /
164

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

öfvervunnet i denna vältalighets-täflan, lyckades dock
hattpartiet, att i sjelfva saken vinna en a/görande
seger, såsom l’örut är berättadt.

Van att som talare aldrig blifva besegrad, kände
Tessin en djup förtrytelse Öfver det nederlag, han
nu och i så många personers närvaro lidit, och det
i striden mot en bonde. Han och hans parti ansågo
dock Serenius hafva här liksom annorstädes varit
motståndets ledare och hulvudperson, hvilken
öfver-tygelse blef ett nytt skäl att från alla vigtigare
öfver-läggningar så mycket möjligt aflägsna den farlige
mannen. Tillfälle till ett dylikt försök yppades ock, när
efter några dagar samma fråga förekom inom sjelfva
Hemliga Utskottet. Serenius framställde nämligen
sina skäl omigen och med mycken skärpa, kanske
för mycken; vi känna likväl ieke ordalagen. Han
tyckes dock bland annat halva kallat sina adliga och
borgerliga motståndare för orostiftare, och den
allmänna fredens mordbrännare; och tillika framkastat
den hotelsen, att, om nämnde herrar icke ändrade sitt
förfaringssätt, skulle presterna sönderbryta riksdagen
och resa hem ; också derföre, att deras stånd blifvit
föraktadt och deras taleman skymfad, utan att
upprättelse kunnat erhållas. Serenius blef dock i denna
sin framställning afbruten af Tossin, hvilken började
tala om den skymf, Serenii ordalag honom tillfogat,
och om det skydd, en landtmarskalk borde af sina
ståndsbröder erhålla. Han kastade slutligen ifrån sig ,
ordförande-klubban och förklarade sig icke vilja
återtaga den, förr än Serenius gifvit lysande upprättelse.
Knappt Imde Tessin slutat sitt tal, lörr än Hattarna
började om hvarandra med höga rop fordra, att en
fiådan upprättelse skulle ovillkorligen åt
landtinar-skalken gifvas, och att det minsta, som i den vägen
kunde komma i fråga, vore att bortvisa Serenius
från utskottet. Denne lät sig dock ingalunda
förfäras, utan höll ett försvarstal, som var långt och
kraftfullt, men som likväl ingenting uträttade; ty

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:19:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/34/0172.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free