Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gyllenborg, som nämndt är, icke till Sverge inkallat,
ej heller sökt för Sverge och mot Ryssland vinna
be-mälde Karl Peter Ulrik. Elisabet deremot skyndade
sig att begagna tillfället och lät genast i Januari 1742
till Petersburg hemta den unga fursten, för att
sålunda rycka från svenskarna och förskaflä åt sig det
understöd, dennes personlighet och arfsanspråk kunde
gifva. Vinsten för Ryssland blef ej ringa. Holsteinska
partiets anhängare inom svenska hären läto nämligen
förstå, att de alldeles icke ville strida emot rysska
tropparna, om i dessas leder stode hertigen af Holstein,
rätte arfvingen till Sverges rike och snart dess
utko-rade kronprins. Ofverläggningar härom fördes och
beslut fattades, utan att generalerna blefvo ens hörda.
Man undvek dem med llit, emedan man visste, att
Lewenhaupt hörde till birkenfeldska sidan. Af denna
orsak ogillade han å sin sida de holsteinskt sinnade
officerarnas förehafvande; och äfven derföre, att det
åsyftade en olaglighet, nämligen att åt krigsbefälet
tillerkänna rättighet att bestämma om Sverges tronföljd.
Officerarne å sin sida klandrade hans
motsträfvig-het och några påstodo, att han ville hindra
holstein-ska valet endast för att införa republiken. Officerarne
kunde dessutom icke beqväma sig till den stränga
lydnad, som krigstukten fordrar; utan ville följa sin
gamla riksdagsmanna-vana, nämligen ait få enhvar,
icke blott hysa, utan ock uttala och söka genomdrifva
sin åsigt, i hären mot fältherren Lewenhaupt, iiksom
förut på riddarhuset mot landtmarskalken. Några de
förnämsta deltagarne i detta knorrande mot Lewenhaupt
och i detta ropande efter fred voro just sådana, som
förut och under Lewenhaupts egen ledning hade med
största ifvern deltagit i knorrandet mot Horn och i
ropandet efter krig; just några medlemmar af den
fordna lagercrantzska fritroppen, en Björnberg, Otto
Wilhelm de Geer, Stierneld m. 11., och Lagercrantz
betraktades äfven nu som deras hufvudman.
Slutligen gingo ifvern och djerfheten så långt, att skålar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
