- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 37. Fredriks regering. H. 7. Tiden från 1743 till 1751 /
82

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

brefvexlingeiï mellan Elisabet och Adolf Fredrik såsom
en blott personlig angelägenhet dem emellan, icke
såsom någonting rörande båda staterna. Flertalet inom
ofrälsestånden och äfven inom rådkammaren sökte
ock afböja allt, som kunde såra eller reta Hyssland.
Samma tänkesätt hystes af den gamle konungen,
hvilken älskade freden mycket; men det unga hofvet och
Tessin föga. Han förklarade äfven, att enhvar, som
rådde till lerig mot Ryssland, vore en landsförrädare,
och serskildt bad han tronlöljare-paret häkire på
något lämpligt sätt aflägsna Tessin, än framkalla en
slik riksolycka. Eders kongl. höghet, sade han till
kronprinsessan, bör betänka, i hvilket försvagadt
tillstånd. vårt fädernesland sig befinner, oeh att den
man, som bidragit till dess olycka, är just
densamme, som nu af eders kongl. höghet beskyddas.
I Uppsala utgaf ock den ryktbare professor Ihre en
vetenskaplig afhandling, som påstod, att, om en
mäg-tig fiende under hotelse att eljest ödelägga landet,
fordrade en dess oskyldige innevånares utlemnande,
borde denne frivilligt uppoffra och utlemna sig ; och
att i annat fall staten hade rättighet att göra det.
Så våldsam var brytningen, så stor farhågan för
ett nytt krig. Svenska folket vägde fram och
tillbaka mellan harm öfver Rysslands öfvermod och
fruktan för Rysslands öfvermagt; — mellan begäret efter
fullkomlig sjelfständighet och fruktan för fullkomlig
undergång.

Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika ådagalade
emellertid och allt fortfarande sitt missnöje med Korff
genom att så mycket möjligt undvika hans sällskap,
och de afvisade med lugn och bestämdhet så väl
Fredriks som Elisabets förmaningar till eftergift. Ett
från den sednare ankommet bref af ungefär samma
innehåll som de förra lät Adolf Fredrik framlägga
för rådet och förklarade tillika, att han ingalunda
ämnade öfvergifva eller blottsfälla sin trogne tjenare
Tessin. Lovisa Ulrika visade än större ifver, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:19:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/37/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free