Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
städse följt den oskrymtade sanningens och oväldiga
rättvisans kraf. I ungefär samma omdöme instämde
äfven ständerna, och båda dessa myndigheter uttalade
sin önskan, det han måtte icke blott fortfarande vårda,
utan ock för beständigt öfvertaga
kanslipresident-sysslan. Detta föreföll våren och sommaren 1747.
Men nu som förut vägrade Tessin att
tillträda ifrågavarande ämbete. Om bevekelse-grunderna
hördes många förklaringar, många gissningar. Han
sjelf sade: jag vill ej, att för min persons och
befordrans skull mitt fädernesland skall blottställas för
farorna af ett krig mot Ryssland; och denna förklaring
blef som den enda verkliga antagen af Lovisa Ulrika
och af många andra. De preussiska sändebuden, både
Finckenstein och Rhode, trodde dock, alt orsaken
derjemnte var till någon del brist på mod, på kraft och
på arbetslust, och tillika en otidig finkänslighet’).
Saxi-ska sändebudet uttalade redan våren 1747 den
gissningen, att Tessin, säker på sin och sill partis magi
öfver både utskott och ständer, ville framkalla några
för sig smickrande uppträden, den begärda
undersökningen, den motsedda frikännelsen, de motsedda bönerna
att öfvertaga sysslan och de motsedda anbuden af ökad
lön, och sådan var äfven många andras öfvertygelse2).
Somliga påstodo deremot, att han ville afvakta
utgången af anfallet mot Akerhielm, och att, om denne
stannat vid rådsbordet, skulle Tessin icke vågat intaga
kanslipresident-stolen. Ovissa om hans afsigt, började
emellertid många äfven bland partivännerna blifva
oroliga, blifva villsna och derföre kasta sina blickar
skiftevis på Löwen, Höpken eller Cedercreutz, utan att
dock kunna fästa sig vid någondera. Andtligen led
O o ~ o
Akerhielms rättegång till slut, och man förutsåg hans
snart inträffande afgång. Nu och, som det hette, på böner
*) Delicatesse malplacée.
2) Walpole i sina Mem. of George, 2., sid, 239, säger, att
Tessin låtsade vilja resignera, men ville stanna qvar, och att han
sökte genom sina utliggare förbereda detta sitt qvarstannande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
