- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 37. Fredriks regering. H. 7. Tiden från 1743 till 1751 /
253

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

andra rådsherrarna ämnade vid nästa riksdag tvärtom
förstärka den eller åtminstone kraftigt upprätthålla
regeringsformen af 1720.

Tvisten om prins Gustafs förlofning skall längre
fram serskildt beskrifvas.

BRYTNINGEN MELLAN DET UNGA HOFVET OCH FRANKRIKE.

linder dessa år utbildade sig mellan de europeiska
staterna ett nytt förhållande, som fick mycket
inflytande äfven på Sverge, och som i betydlig mån
bidrog till söndringen mellan tronföljare- och
Hattpartierna. Frankrike och Preussen hade, som berättadt
är, förut varit med hvaraudra nära förenade till följe
af deras gemensamma bemödande att upphäfva
pragmatiska sanktionen och försvaga Österrike. Genom
freden i Aachen hösten 1748 bilades den långvariga
tvisten om berörde ämne, och i och med detsamma
försvann hvarje anledning till närmare förbund de
nämnde båda staterna emellan. Enhvar bland dem
följde ock sedermera sina egna och enskilda planer,
hvilka i afseende på Sverge blefvo helt olika.
Preussen ville underhålla den fiendtliga sinnesstämningen
mot Ryssland, Frankrike deremot ville upprätthålla
freden. Genom blodets frändskap och åsigternas
valfrändskap slöto sig tronföljareparet och dess krigiska
anhängare till Preussen, hvaremot rådet, de egentliga
men numera fredligt sinnade Hattarna, fortfarande
höllo sig till Frankrike. Följden blef, att sistnämnde
lands regering icke längre ville understödja det unga
hofvets sträfvan efter envälde, utan tvärtom sökte i
förbund med sina vänner rådsherrarna att upprätthålla
det fria statsskicket, för att således kunna bibehålla
också freden. Försöket lyckades äfven; ty rådet hade
på sin sida bland de utrikes magterna både Frankrike
och Ryssland, och inomlands både konungen,
regeringsformen och den stora allmänheten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:19:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/37/0261.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free