- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 38. Fredriks regering. H. 8. Konung Fredrik och hans sednare samtida, rikets inre styrelse 1743-1750 och konungens död /
211

(1823-1872) Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

deremot värdighet, lngn och Sfr en ödmjukhet; han
ville t. ex. vid oblatets mottagande lyfta nattmössan
från hjessan, men förmådde det ej. Klockan 4 e. m.
tog han af rådsherrar och gamla tjenare ett värdigt,
ofta hjertligt afsked. Klockan 6 skulle Adolf
Fredrik och Lovisa Ulrika infinna sig. Underrättelsen
om prinsessans väntade ankomst, upplifvade än en
gång den gamle fruntimmerskarlen. Oaktadt all
magtlöshet och en nära förestående död, lät han dock
genast afraka sitt skägg (?) och påsätta ren skjorta.
Vid Lovisa Ulrikas inträde tog han hennes hand
och ville föra den till läpparna, men förmådde det
ej, hvarpå hon i stället kysste hans egen. Han
frågade: too ist der kleine?l) han menade prins
Gustaf; men denne blef ej efterskickad, ty man
såg, att konungens sista stund nalkades. Adolf
Fredrik bad derföre Lovisa Ulrika aflägsna sig; men
Fredrik framstammade ett matt: Bleibt! bleibt!2)
och när hon slutligen kl. 7 tog afsked, upprepade
han: Gott segne Sie!3) Till den qvarstannande
Adolf Fredrik uttalade han några ord till fördel
för de unga Hessensteinarne, hvarefter Schröder
och Bselter skiftevis uppläste den ena bönen efter
den andra, och så snart de någon gång tystnade,
hördes från den döendes läppar ett sakta: méhrl
tills snart under en stilla och djup dvala bröstet
började rossla och slutligen den sista sucken
utandades kl. något efter 8 e. m. d. 25 Mars 1751*).

Det lugna, i visst fall vackra och värdiga sätt,
hvarpå Fredrik gick döden till möte, vann mycket
bifall; men gaf, vid jemnförelsen med samvetsqvalen
hos den döende fröken Taube, anledning till många
och allvarliga anmärkningar.

’) Hvar ar den lille?

*) Stanna qvar!

’) Gnd välsigne Eder|

4) Danska, Sax., Österr. min. bref. Ark. i Kassel.
Gehebes och Bennings bref.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:19:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/38/0219.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free