- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 39. Adolf Fredriks regering. H. 1. Striden mellan hofvet och Frihetspartiet 1751-1758 /
197

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som vi minnas, en nära förbindelse ingången mellan
det unga hofvet och det bland ständerna allsmägtiga
Hattpartiet. Man öfverlemnade då åt Lovisa Ulrika
till bruk och begagnande också de äldre kronjuveler,
som Ulrika Eleonora efterlemnat, eller som funnos
förvarade i den kungliga husgeråds-kammaren.
Sam-manlaggda värdet af alla de ät henne
öfverant-vardade dyrbarheterna tyckes hafva stigit till ungefär
4—500,000 d. s. m. *).

Under några års tid derefter talades föga om
denna sak; ty ett löst rykte om några juvelers
bortpantning afstannade snart; antingen emedan
ryktet varit falskt, eller juvelerna blifvit åter inlösta.

Men nu inträdde riksdagen 1755—1756 med
dåvarande häftiga spänning mellan hofvet och
folkombuden. Det förra hade misslyckats i alla försök
att drifva sin vilja igenom så väl inrikes vid valen,
rättegången och bondupploppet, som utrikes vid de
främmande hofven; och det hade sedermera endast ’
sina egna ringa krafter att lita på. Men det
oak-tadt ville Lovisa Ulrika ingalunda afstå från sina
ofta omtalade statshvälfnings-planer.

Till dessas genomdrifvande saknades dock nödiga
penningar. För att sådana erhålla, och sedan Ryssland
vägrat gifva några lån, och inhemska partivänner icke
mägtade göra större förskott, tillgrep nu drottningen
den betänkliga åtgerden att pantsätta de i hennes vård
anförtrodda juvelerna för att mot dem skaffa sig en
större summa bestickhings-medel. Att i sådan afsigt
vända sig till brodern, Fredrik den andre i Preussen,
visste hon vara fåfängt. I dess ställe sökte hon
hjelp hos sin svåger, hertigen af Braunschweig, och
ditsände fördenskull en’ ung grefve Meijerfelt, en son
af den under Karl den tolftes tid omtalade
fältmarskalken. Men hertigen ville ej gifva något lån,

’) Enligt Hemliga Utskottets prot. d. 22 April 1756 tyckes
deras värde stigit till 419,114 d. s. m., utom Berliner-jnvelerna.

vjjOCK^LC

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:59 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/39/0201.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free