- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 39. Adolf Fredriks regering. H. 1. Striden mellan hofvet och Frihetspartiet 1751-1758 /
258

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

samt flere högre ämbetsmän vid hofvet, och
likaledes för många lägre ståndspersoner samt bönder,
hvilka mottagit penningar och lofvat bistånd. Alla
dessas lagförande skulle upptaga mycken tid, väcka
mycken oro, föranleda många stränga, kanske blodiga
bestraffningar, samt flerestädes efterlemna
förbittrande känslor af hat och hämnd. Så vidt
skonsamhet kunde stå tillsammans med statens
betryggande, önskade fördenskull Fersen att så mycket
möjligt förkorta rättegftngen samt minska antalet af
dess offer och strängheten af dess domar, hvilket
för öfrigt låg i hans lynne, som gerna undvek
ytterligheter. För frihets-partiets ledare, deras
vanliga mötesplats var hos Fersens svåger,
Lantings-hausen, föreslog han ock, att man icke skulle till
handläggning upptaga alla de gjorda angifvelserna,
utan inskränka undersökningar och straff till så få
som möjligt. I detta hänseende uttalades dock
tvänne helt olika åsigter. Den strängare, förordad
af Creutz, Ehrensvärd och Pechlin, ville gå i botteo
med saken och utan skonsmål låta alla gröfre
stats-brottslingars hufvud falla, om de ock stege till ett
antal af hundrade, ja äfven om det gällde sjelfva
drottningen. På andra sidan stodo Fersen, Fredrik
Gyllenborg, Halenius, Hermanson, Kaulbars,
Lan-tingshausen, Schauw samt sjelfva åklagaren Renhorn.
Dessa herrar anmärkte, att, om också de uppretade
massorna i dag fordrade blod, och mycket blod,
skulle likväl denna önskan, om den tillfredsställdes,
snart efterföljas af andra känslor; nämligen af
medömkan och ursäkter för offren, och af bittert klander
mot deras domare, hvilka man skulle anklaga för
onödig stränghet och hejdlös hämndlystnad o. s. v.,
och att så många politiska offers minne skulle länge
efteråt spöka oroande kring i landet. Slutligen kom
man öfverens om, att icke taga flere hufvud än de
fyra förnämsta ledarnes Brahes, Horns, Pukes och
Stålsvärds, samt fyra de verksammaste handtlangarnes,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:20:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/39/0262.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free