Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sitt. Gustaf Wasas reformation bade gått långsamt, men
sSkert, och nedträngt till sjelfva allmogen. Föraktet för
katolikernas vidskepelser och irrläror var allmant och djupt
inrotadt, likaså den lefvande öfvertygelsen om evangeliska
larans sanning. Att åstadkomma förändring häruti var så
mycket svårare, som den öfversatta bibeln började
allmännare spridas och begärligt läsas. Gustaf Wasas och
ärkebiskop Laurentii sista förmaningar gjorde äfven djupt
intryck. Slutligen också den anförda jemnförelsen mellan
lutherska presterna å ena sidan, hvilka oftast voro kunniga,
aktningsvärda män, som från tro och samvete gingo från
sina ämbeten; ocb å andra sidan liturgisterna, hvilka
genom falskbet, lycksökeri och laster vanhedrade den lära
de skulle befordra. Dessa omständigheter stärkte folket i
dess verkliga öfvertvgelse. Dertill kom äfven enskilda
fördelen. Klokt beräknande hade Gustaf Wasa med densamma
förbundit reformationens sak. Folket tänkte i allmänhet
med förskräckelse på de förra dryga afgifterna till kyrkor
och kloster, och Gustaf Wasa hade ej underlåtit att
inskärpa, huru skallebördorna nödvändigt skulle falla tyngre
på allmogen, med di stora friheter katolska presterskapet
innehade. Dessa allmänna omständigheter verkade bos
folket en obenägenhet mot hvarje försök, som på något sätt
tycktes stå i beröring med katolska läran.
I spetsen för lutheranerna ställde sig hertig Karl.
Johan sökte först vänligt leda honom till liturgien, och när
det misslyckades, ville han tillvälla sig rättighet att
förordna biskop i Strengnäs och utgifva andeliga stadganden
inom bertigdömet. Men Karl stod fast vid fadrens
testamente, den troslära der blifvit anbefalld, den magt honom
der blifvit gifven. Han kunde ej en hårsmån vikas
der-ifrån; och Johan vågade ej bruka våld, ty Karl var älskad,
och folket i allmänhet lutherska läran tillgifvet. Äfven
många af presterna gjorde manligt motstånd och gingo
förr från ämbetet än öfvertygelsen. Sådana voro biskop
Martinus i Linköping, Dppsala-professorerna Petrus Jonas
och Olaus Luthj och flere predikanter, dels frän
landsorterna, men än mera från Stockholm, der en talrik menig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
