Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
befälet i Revel, med deras anfSrare i spetsen, tSgade upp
till slottet och stannade just utanför konungarnas fönster,
der de nedlade fanorna med en dyr ed, att aldrig taga
vapen till Sverges försvar, derest konungarna genom detta
företag onödigtvis ådroge sig så många fiender. Samma
dag, som polackarne fått afslag af Johan, gingo de också
till Sigismund, berättade Johans ocb efterfrågade Sigis—
munds beslut, förklarande derjemnte, alt de nu ämnade
sjelfva Legifva sig på återvägen och lemna bonom qvar,
derest ban ej ville följa med. Sigismund bad dem vänta
till morgondagen, hvilket de lofvade, hvarefter ban begaf
sig till sin fader. Oet ihärdiga motståndet och fruktan
för framtida oroligheter tvang ändteligen konungarna att
gifva efter. Gustaf Brahe gick bela aftonen fram och
tillbaka såsom underhandlare. Joban fordrade och erhöll
af polackarna ett bestömdt löfte; att det måtte vara
Sigismund framdeles tillåtet, nSr han ville, resa till Sverge;
endast med sådant vilkor kunde Johan samtycka att
lemna honom. Den . 30 September slet sig denne utur fadrens
armar och afreste. Joban stannade qvar, balfdöd af sorg
och grämelse.
Först efter några dagar kunde han åter befatta sig
med regeringsärenderna; men snart kom bref från
Hogenskild Bielke, med underrättelse, att hertig Karl begynt
oroligheter, hvarföre konungens snara hemkomst vore af
nöden.
Johan, uppskrämd, rustade sig redo. Under dessa
öfverläggningar hade hans hat till rådsherrarna blifvit
bragt till det högsta, fastän ban ej visat det på annat
sätt, än medelst undvikande af deras umgänge. I
synnerhet var han uppbragt mot Erik Sparre och Thure
Bielke. Vid afresan ville ban icke taga dem med sig, ocb,
då de ledsagade bonom till stranden, gaf han dem sådana
blickar, att de nog kunde förstå, bvad han tänkte,
fastän han teg. Nere på sjelfva bryggan begagnade de
derföre några ögonblicks tillfälle alt utbedja sig drottning
Gunnilas bemedling, hvilken hon lofvade, hvarefter hofvet
afreste. Några dagar därefter afseglade äfven de nämnda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
