Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sjelfve Lördsgsmorgonen och straxt derpå utfördes de Iif—
dömde till stadstorget. På vågen lemnade Fleming åt
drangen gitt testamente och en ring; det enda, han nu hade
att »kånka sm morkår. Hon skulle dock gifva tig
tillfreds oeh veta, att han gladeligen ginge denna våg,
såsom en man den der vet, att dåden år blott slutet på
all jemmer och vedermöda, och ingången till råtta
glädjen, der han hoppades åter finna sin morkår. Till dess
vara allsmågtig Gud hennes tröst och beskydd! Under
vägen helsade han vänligt och tog afsked af de
kringstå-ende. En prest följde vid sidan; men Fleming visade sig
ganska lugn, talade mycket sjelf, mer gifvande än
behöf-vande tröst. Dock när de kommo inom spetsgården ocb
Fleming lemoat kappa och mössa åt drängen, gick ban
ett slag kring ringen, betraktade tillredelserna och
uppryckte sedan tröjan så häftigt, att alla knapparna sletos
ur och flögo kring spetsgården. Då framträdde presten
sägande: Herre, herre, icke så håftigt! icke tå håfligt!
Bedjer först till Gud allsmågtig! Ja gerna! Det vill jag
göra! sade Fleming, föll så med andakt på knä under
egna och prestens böner. Sedan steg ban åter upp,
trädde fram i ringen, såg sig omkring, vinkade och tog
afsked af sina bekanta; hvarvid alla, serdeles de i fönstren
stående fruar och jungfrur, ulbrusto i tårar.’’ Sedan
vände ban sig till menigheten med dessa ord: Jag låter eder
hårmed förnimma, att jag bekänner mig uti andelig
måtto vara skyldig till denna mig ådömda död, ja vtl till
den eviga, derest Gud ville straffa mig efter sin
rättfärdighet. Men uti verldslig måtto vet jag mig oskyldig och
känner ingen annan orsak till min död, ån den åstundan
och trängtan hans fursteliga nåde Aaft att utrota min
faders slägt, hvilket nu också går i fullbordan. Då
började hertigens folk den ene efter den andre, att ropa:
Deruti sågen i osanning! — Det ljugen i på hans
fursteliga nåde, som ingen ärlig man! o. s. v. Karls
stallmästare, Anders Nilsson sade: 1 hafven stått efter hans
furstliga nådes välfärd, men Gud hafver vändt det mot
eder sjelf. Fleming ropade då bögt under det uppkom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
