Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men aldrig höllt.
Hvad var, som völlt?
Hans eget sinne
Och onda lynne.
Han trodde ej Gud:
Och bröt hans bud.
Gjorde allt illa,
Låt blod förspilla,
Denne Belials man
Ingen rora kan
Utan alla tillhopa
Måga Ve! ropa
öfver den tyrann,
Som gjorde skada och skam,
Hvarheldst han drog fram *).
Vi vilja anföra de lefnadsöden, som slutligen träffade
dessa landsflyktiga herrar ocb några andra, samtidens
ryktbara mön.
Olof Gustafsson Stenbock hade, som förut är
berät-tadt, i sin ungdom fört upproriskt tal mot konung Erik,
blifvit derföre dömd till döden, men benådad. Det Sr
äfven nämndt, huru han lönade denna Eriks välgerning
med det grymma behandlandet i fängelset. Stenbocks
öfriga lefnad var början lik, utmärkt af vildhet och våld.
Anklagad för flera grofva missgerningar, fruktade han
efter Johans död Karls straffande hand och rymde derföre
straxt till Sigismund, under hvars beskydd han en tid
bortåt lefde tryggad. År 1598 var Stenbock kommen lill
Stockholm. En dag salt han vid middagsmåltiden med
sina systrar, Ebba och Cecilia, enkorna efter Klas Fleming
och Gustaf Roos. Herr Olof utbröt då på sitt vanliga
sätt i vrede och skällsord emot Karl, och svor, att her-t
tigen skulle fä doden af samma hand, som gifvit konung
*) D’Albed. Historia om don omilde Karl m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
