- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 40. Adolf Fredriks regering. H. 2. Pommerska kriget 1757-1762 och Riksdagen 1760-1762 /
60

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dem tror sig kunnat föra kriget båttre än
generalen gjort. Sådant ingifver farhåga för blifvande
efterräkningar, och den så stor, att man icke vågar
företaga någon åt g er d, innan den gång på gång
blifvit i krigsråd betänkt, öfverlaggd och beslutad,
m. m., men derigenom också fördröjd; det ena med det
andra till afkylande af krigarens mocl och till
skada för det hela. Dessutom bör märkas, huru
den lyckliga förändring, att vårt folk från träldom
kommit till frihet, har i visst fall på krigaren
utöf-vat en menlig verkan. Man vill nämligen icke tro, att
en fri man kan stå under sträng krigstukt och
likväl vara fri; och man begriper ej, att utan en
sådan ordning måste hvarje krig misslyckas. Från
denna fördom kommer mycken ömtålighet och tillika
en ofta ådagalaggcl metafysisk fyndighet att i slika
fall tillerkänna sig åtskilliga ganska betänkliga
rättigheter, och Gud nåde den, som vågar vidröra
denna deras ögonsten. Fordom lefde ock soldaten
i, för och af krig Nu har han syssla och boställe
såsom ett näringsfång, vid hvilket lian under
fredstiden kan med trefnad förkofra sig; och lian blifver
följaktligen missbelåten, när lian derifrån r y ekes ut
till krig; och det än mer, till ett krig, såsom nu,
tomt på ära, men fullt af umbäranden och nöd.
Sådan är vår här. Och nu vill man, att en stackars
general skall i spetsen för sådana troppar utföra
stora bedrifter; och när ödet, när omständigheterna
synda, skall det vara han, som syndar, lian som
tadlas. Jag lemnar åt en hvar att bedömma dessa
omständigheter ; nämligen om de gifva mycket hopp
om framgång, och hvad verkan deras betraktande
kan hafva på den person, åt hvilken man erbjuder
den tunga hedern att anföra en dylik här. Vi hafva
sett två generaler mottaga öfverbefälet med bergfast,
men lemna det med bruten helsa, bruten af oro och
bekymmer. Jag har nu det bedröfliga öde att vara
den förste, som måste redan i förväg bekänna, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:20:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/40/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free