- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 43. Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika, deras samtida statsmän, krigare, ämbetsmän och prester samt Emanuel Swedenborg /
47

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hufvudsaklig hjelp kunde vinnas. Han måste
der-före droppe efter droppe tömma också den
sorgekalken att nödgas sälja nästan alla de sista minnena
från sin välmagtstid, speljagten, den prydliga
ambassadvagnen, slutligen ock flere juveler och
dyrbarare husgeråd. Nu träffade honom ock det hårda
slag, att hans aktningsvärda och älskade grefvinna
i slutet af 1768 afled. Den 73-årige gubben blef
hädanefter sittande på sitt Åkerö i enslighet och
fattigdom. Några anhöriga och vänner, Axel
Wrede-Sparre och den på sin tid mycket omtalade
Henrika Liewen, enka efter Hårleman, inbjödo
honom hvar för sig att flytta till deras hus och att
der i lugn och under deras vård tillbringa sina sista
dagar; men han ville ej skiljas från det älskade
Åkerö.

Hvad hela tiden bortåt och kanske mer än
fattigdomen grämde Tessin, var den köld, den
ovilja, hvarmed han af hofvet och i synnerhet af
Lovisa Ulrika behandlades. Vi hafva också
berättat, huru hon, när Vitterhets-Akademien 1753
stiftades, icke till medlem deri kallade Tessin:
ehuru denne kanske mer än någon annan förtjenat
en sådan utmärkelse. Missnöjet, harmen öfver
hof-vets uppförande sticker stundom fram, och måhända
var det i sammanhang dermed, som han 1754
tänkte på att öfvergifva Sverge. Vi skola, skref
han, fara till England för att stärka vår kärlek
till friheten1). Detta är ej skämt. Jag lemnar
statens tjenst, och skall hädanefter lefva för filosofi,
vetenskap och konster2). Hotet gick ej i fullbordan,
troligtvis af brist på nödiga tillgångar; kanske ock
derföre, att mellan onådens moln började efter
några år framtindra strålar af en bättre framtid. De
kommo från prins Gustafs stjerna. Vaknande till

*) Affermir notre amour pour la liberté.

2) Eriksbergs arkiv. Tessin till Fredr. Sparre d. 29 Jan. 1754.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:20:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/43/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free