Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
under djup andakt gjorde och skänkte derpå
Fere-lius ett exemplar af Arcana Coelestia. Efter några
veckor återfick han krafter och andesyner, men
båda delarna endast i ringa mått och för kort tid.
Snart lades han åter på sjukbädden. Man har
sedermera utspridt det rykte, att han nu och vid
dödens annalkande återkallat sina skrifter och
uppenbarelser; men vid närmare undersökning
befinnes uppgiften ogrundad. Han vidhöll sin lära
orubblist, ehuru hon var af verlden föraktad och
3
han sjelf af verlden öfvergifven. Under de två sista
dagarna sågs vid hans dödsbädd ingen vän, ingen
trosanhängare, utan blott värdinnan och
sjuksköterskan. Likväl yttrade han ingen misströstan,
intet missnöje, utan gick stilla och lugnt sin
förvandling till mötes, och tacksamhet och
välsignelse voro de sista ord, som hördes från de
bleknade läpparna. Han dog d. 29 Mars 1772 och
blef begrafven i lutherska kyrkan i London. Först
1857 eller 85 år efter dödsfallet restes öfver honom
en minnessten, och då icke af någon svensk, utan
af en beundrande engelsman.
Swedenborgs död väckte för tillfället icke
något större uppseende. Englands då för tiden
ut-märktaste lärde, en Burke, Hume, Johnson m. fl.
fäste hvarken egen eller allmänhetens
uppmärksamhet vid den ovanlige mannens bortgång. Denna
händelse blef icke ens af svenska sändebudet i
London till Stockholm inberättad. När dödsbudet
ändtligen ditkom väcktes för ögonblicket en viss
O
nyfiken uppmärksamhet. I en tidning lästes ett
sorgeqväde, och en hans vän höll i
Vetenskaps-Akademien ett minnestal, men något mera djupt
eller allmänt deltagande spordes ej.
Swedenborg var likväl genom sina egenskaper,
sina förtjenster och ej minst genom sina
förvillelser en företeelse, så storartad och märkvärdig, att
den omöjligen kunde i längden förbises och glöm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
