Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sqvallerrykten väckte hos fru Nordenflycht oro,
sdrg och svartsjuka; alla tre enligt hennes lynne
och i hennes eremitlif snart drifna till den vådliga
ytterlighet, som vållade det sorgliga slutet. Ett
sådant hade till följe af våldsamheten och
motsägelserna i hennes känslor och åsigter alltid varit
en möjlighet; — nu och genom sammanstötande
tillfälligheter blef det en verklighet. Vid den nu
påkomna pröfningen voro alla de förut stödjande
vännerna Tideman, Fabricius och Klingenberg,
redan borta, — och de till stöd påräknade lärorna,
naturreligionen och stoicismen, vacklade för
våldsamheten af hennes stormande lidelse.
Kristendomens lära om korset och om men niskans pligt att
detsamma tåligt och till sin förädling bära, hade
hennes stolta och våldsamma själ aldrig
rig-tigt underkastat sig. I sin sorg efter Fabricius
hade hon med ett nära nog upproriskt sinne
klagat och knotat, men icke undergifvet ödmjukat sig.
Kristendomens lära om ett kommande lif hade
väl hennes känsla och inbildningskraft i vackra
verser besjungit, men hennes filosofiska öfvertygelse
aldrig omfattat så varmt och så fast, att den nu i
nödens stund gaf henne tröst, tålamod och styrka.
Så blef hon utan inre eller yttre stöd stående
ensam, som ett rö, svigtande för vindkasten af sina
häftiga och vexlande känslor. I denna
öfvergif-venhet, denna andliga natt trefvade hon ängsligt
efter än den ena än den andra tröstegrunden. Än
sökte hon inbilla sig, att tycket för Fischerström
var blott vänskap; ehuru, sade hon, denna Jcänsla
är i ett bröst sådant som mitt starkare och ömmare
ån hos andra menniskor. Än uttalade hon
tänkesätt, som tydligen voro beslägtade mer med kärlek
än med vänskap; än utbröto hennes sorg och
svartsjuka i ord, som ovedersägligen ådagalade både
verkligheten och styrkan af hennes lidelse. Hvad,
skref hon,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
