Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
haft sin trefnad i mörksena gerningar, samt
utropade :
Bort syndasäng och syndalarf
Bort afgrundseld mot himlens värmay
Troligen var det ock under samma tid, sona
han skref nedanstående vers:
Som jag låtit mig förblinda
Uppå verldens falska stråt;
Så låt nu min bön och gråt
Dina vredes händer bindal
Hjelpl — Jag släpper Dig ej förr!
Styr, o Gud! se’n så min handel,
Att jag med en helig vandel
Nalkas må min griftedörr.
Men sådana samvetets ångestrop voro
jemnfö-relsevis endast få och blefvo snart helt. och hållet
öfverröstade af hans egna brusande begär och af
sällskapsbrödernas berusande loford och döfvande
bi-fal Isstorm. Sista från den tiden kända uttryck af
en ångerfull sinnesstämning är af 1763, samma år
han måste lemna banken. Att dock denna
motgång väckt honom till förändradt lefnadssätt, derpå
känna vi intet bevis.
Huru nu ock förhållandet må tolkas,
förändringen blef stor och fullständig. Redan omkring
1766 framstod Bellman både som menniska och
skald sådan, han sedermera förblef; naturligtvis
med de förändringar, som ökade år och förslöade
krafter jemnte andra omständigheter medförde.
Hans personliga öden äro för efterverlden af
jemnförelsevis ringa vigt; men skola dock vid slutet
af vår uppsats i korthet berättas. Hans
bacchana-liska poesi deremot utgör en vigtig beståndsdel i
vårt fäderneslands litterära och politiska historia,
och skall derföre blifva främsta och förnämsta
föremålet för vår fortsatta teckning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
