- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 45. Adolf Fredriks regering. H. 7. Adolf Fredriks samtida skalder och konstnärer /
137

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Att Gustaf med sitt noggranna iakttagande af
konungavärdighetens yttre sken likväl hyllade och
drog till sig en person sådan som Bellman; —
och att denne sednare orubbligt fästade sig vid
den mer och mer klandervärde konungen; detta
märkliga förhållande har sin förklaring i flere hos
båda gemensamma karaktersdrag. Visserligen
före-fanns, och det å båda sidor, en egennyttig
beräkning; hos konungen att städse hafva en ifrig och
snillrik lofsjungare1), och hos Bellman att städse
hafva en frikostig och mögtig gynnare; och
emedan båda beräkningarna slagit in, alstrades ock
ömsesidiga känslor af tillgifvenhet. Men
förbindelsen hvilade utan tvifvel också på varm
sam-känsla med och för h varand ras personer. Ty
emellan begge snillekonungarna, den ene på tronen, den
andre på krogen, förefanns oaktadt all yttre
skil-nad dock mycken inre likhet; deras upprigtiga
kärlek till snille och poesi; deras oemotståndliga
åtrå efter nöjen och njutningar, hvar på sitt vis;
deras bestämda ovilja mot hushållning, sparsamhet
och träget arbete; deras fladdrande lättsinne och
äfventyrslystnad. Hos båda voro ock dessa fel
i mycket öfverskylda genom snille, qvickhet och
ett gladt och i grunden välvilligt lynne.
Ingendera egde dessutom nog stark rätts- och
sedlighetskänsla för att djupare såras af den andres fel;
men begge hyste för qvickhet och snille en
beundran, en kärlek så stark;, att de för dessas
skull ömsesidigt öfversågo med de moraliska
bristerna. Dylika gemensamma drag i
personligheterna alstrade inbördes deltagande och välvilja
mellan personerna. Flere sägner om ett sådant för-

1) Några säga, att konungen med flit uppmuntrade en
epikureisk vitterhet, och att han ville genom nöjen och
njutningar döfva svenska frihetssinnet och leda folket från all
sysselsättning med allmänna angelägenheter. Närmare
granskning af denna anklagelse hör till Gustaf den tredjes egen
historia.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:21:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/45/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free