Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den 8 nov. stadfästes det förslag till nytt
pensions-reglemente, som af krigsbefälet blifvit vid den senaste
riksdagen uppgjordt. Sedan anbefaldes samtliga
militärkårer att yttra sig, huruvida de ville för
framtiden blifva af med ackorden mot vilkor, ätt de, som
redan erlagt, ackordsumman, skulle vid
afskedstagan-det efter 25 års tjenstgöring återfå, hvad de lagligen
utlagt, dock med 10 procents af drag till
pensionskassan. De flesta kårerna förklarade sig fullt nöjda
med förslaget; några gåfvo sitt bifall med vissa
förbehåll, till hvilka togs all möjlig hänsyn. Detta skedde
med af seende på regeringsformen § 56, som föreskref,
att konungen ej utan krigsbefälets hörande fick göra
någon ändring med arméens pensionskassa. Dennas
direktion föreslog nu reformens genomförande på det
sätt, att lönebesparingar och de till pensionskassan
inflytande krigsmanshusmedlen skulle, så länge behöfligt
var, användas till ackordsummornas ersättande. Sedan
konungen stadfäst detta förslag, utfärdade han den
21 mars 1774 förordningen om ackordens afskaffande
inom arméen.
Denna förordning var dock lättare att uppställa
än att verkställa. För att bringa den till efterlefnad
hade erfordrats, att de afskedades pensioner blifvit i
antal och belopp tillräckliga; men kassans ställning
medgaf ej’ sådant. Ackord i kraft af enskild
Öfverens-kommelse fortsattes sålunda i hemlighet, och
regementscheferna läto det ega rum med hänsyn till ömmande
omständigheter, såsom då ackordsumman kunde vara
en afskedad militärs enda tillgång. Konungen
öfver-hopades med ansökningar om undantag, dem han också
i åtskilliga fall medgaf. Äfven anordnades med hans
öppna eller tysta medgifvande dylika undantag, då
det gälde att framdraga skyddslirigar eller aflägsna
dem, som på ett eller annat sätt stodo i vägen. I
febr. 1777 beslöt konungen att noga tillämpa stadgan,
men äfven nu blef det med den saken föga allvar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
