Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
preussiske kronprinsen Fredrik Wilhelm, så snart denne
komme att på tronen efterträda den åldrige Fredrik
II. Sedermera vistades Toll i Varsjav vid slutet af
1782 och i början af 1783 samt blef väl mottagen
af konung Stanislaus. Därifrån sände han till Gustaf
en utförlig berättelse om sina åtgöranden. Bland
annat sökte han då inleda underhandling om en
förmäl-niug mellan konung Stanislaus och prinsessan Sofia
Albertina. Men detta förslag öfvcrgafs, ehuru polske
konungen för sin del ingenting hade däremot, och så
gick det äfven för denna gång med Gustafs planer
på den polska kronan.
Sin plan att uppträda som fredsmedlare uppgaf
Gustaf icke ens efter sin återkomst från Spaa, Man
ser det af ett hans bref till Creutz (dec. 1782), hvari
han framhöll sin vilja och förmåga att underhandla
enligt det franska hofvets önskan. »Emellertid»,
till-lade han, »besvär jag er att med den största
grann-lagénhet föra denna underhandling så, att konungen
af Storbritanien ej skall kunna förebrå mig, att jag
håller med hans rebelliska undersåtar; ty sådan är
den synpunkt, hvarunder jag alltid betraktat dem.
Iiär gäller konungarnés sak. Jag har alltid sett det
så, antingen det dä är en fördom, tillhörig min
ställning, eller kommer af det förhållande, hvari jag
vid början af min regering stod till mina undersåtar,
och hvaraf intrycket är svårt att utplåna. Härmed
må vara huru som helst, det stöter min grannlagenhet
att underhandla med folk,- som ej äro sjelfständiga;
ty som sådana kan jag ej betrakta dem
(nordameri-kanarne), förrän konungen af England löst dem från
den trohetsed de honom svurit samt förklarat dem
fria och oberoende. Jag anbefaller er uttryckligen att
aldrig förlora detta ur sigte.» Konungen tycktes ej
inse, att han med sitt så starkt framhållna
monarkiska högmod ej kunde ega några utsigter att blifva till
fredsmedlare antagen af den nydanade republik, hvars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
