- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 48. Gustaf III:s Regering. H. 2. Äfventyrstiden 1788-1792, Kulturlifvet av Otto Sjögren /
81

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

möter i det hemliga utskottet egt rum på riddarhuset,
föreslog Frietzcky (6 febr.), att ledamöterna af detta
utskott måtte erhålla en instruktion. I denna skulle
föreskrifvas, att utskottet vore förpligtadt meddela
stånden alla sådana mål, som ej oundgängligen skulle
hållas hemliga, samt att inga sådana mål, som enligt
regeringsformen voro ständerna förbehållna till
omedelbart afgörande, skulle i hemliga utskottet få upptagas.
Men konungen fann en sådan instruktion högeligen
misshaglig och förklarade den vara grundlagsvidrig.
Preste- och borgarståndens talman vägrade därför att
aflåt.a proposition om densamma under förebärande,
att den vore stridande mot regeringsformen. På
riddarhuset fick landtmarskalken genast vid början af
sammanträdet en biljett från konungen, som uttryckligen
förbjöd att upptaga denna fråga till öfverläggning.
Frietzcky uttalade genast sin »sinnesoro» öfver detta
förbud och utropade: »Gud förbjude den stund, då
det ej vore tillåtet att proponera, hvad regeringsformen
så tydligt förmår!» Fersen uppträdde till häfdande
af riksdagens rätt att gifva utskottet instruktion samt
framstälde, hurusom det »alltid varit och måste alltid
blifva betänkligt att lemna ett utskott en oinskränkt
makt». Lilljehorn lät då höra sig som regeringspartiets
språkrör och anslog redan en hotande ton. »Jag
skulle», sade han, »så mycket hellre vilja undvika att
vidröra detta farliga ämne, som jag fruktar, att det
leder till den yttersta punkten, och att vi alla kunde
en gång få ångra, därest vi ej med största
grann-lagenhet detsamma öfvervägde.» De fleste följande
talarne instämde emellertid med Frietzcky och Fersen.
Vacklande och förlägen, uttalade då landtmarskalken
sin önskan att »närmare kunna inhemta kongl. maj:ts
nådiga tanke». Då Cederhjelm, balft spefullt, föreslog,
att landtmarskalken vid den sålunda antydda
uppvaktningen måtte erhålla Fersen till biträde,
undanbad sig den sistnämnde detta förtroende och afstyrkte
Fryxells Berättelser. 48. 6

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:31:07 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/48/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free