Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med omsorg och sanningstrohet utarbetade G. G.
Adler-beth sina förträffliga »Historiska anteckningar»; han
var Gustafs umgängesvän, men hade öppet öga för
hans fel och förtiger dem icke. A. L. Hamilton,
Johan v. Engeström, G. J. Ehrensvärd och flera andra
hafva efterlenmat memoarskildringar i
adelsoppositionens anda, dock med mindre bitterhet, än man kunnat
vänta. Nordins och Vallqvists anteckningar äro
däremot i regeringspartiets anda, men blotta
oförbehåll-samt det dolda intrigspelet och förtiga icke
olagligheterna. Flertalet af dessa skrifter hafva emellertid
först under en långt senare tid blifvit lemnade åt
offentligheten.
Under Gustaf TY Adolfs regering räknades det
nästan som ett högmålsbrott att lasta Gustaf IILs
minne; men därtill kom en annan omständighet,
som gjorde, att man frivilligt höll detsamma högt i
ära. I ett trumpet, glädjetomt tidskede mindes man
med saknad tredje Gustafs dagar som en glad tid.
Man hade i Sveriges historia näppeligen förut haft
något tidehvarf, som varit utmärkt af lifsglädje;
Vasatiden var genomträngd af inbördeskampens bitterhet,
storhetstiden af handlingens och lidandets allvar,
frihetstiden af söndrande partisplit. Mot denna bakgrund
bildar Gustaf III:s regeringstid, isynnerhet första skedet
däraf, ett ljust och gladt afbrott. Man mindes den
som en kort, fågringsrik sommar, redan i sitt sista skede
härjad af de åter uppbesvurna partilidelsernas
höststormar, och en följande tid kom med glädjetom
vinterstämning. Det dröjde länge, innan man åter fick en
glad tid, och därför stodo Gustaf III:s dagar alltjämt
för minnet i förklaradt ljus.
Under den literära brytningstid, som sedan följde,
hyllades Gustaf III som hägnaren af konst och
skön-literatur, som en snillets och poesiens skyddsgenius.
Denna uppfattning lefde qvar, äfven då hans politiska
skapelse utdömdes, och samhällsutvecklingen anknöts
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
