- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 48. Gustaf III:s Regering. H. 2. Äfventyrstiden 1788-1792, Kulturlifvet av Otto Sjögren /
234

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mecl många af Frankrikes literära snillen och af dem
högt uppskattad. I Rom, dit Rosenstein kallades under
Gustafs italienska resa, lär kardinal Bernis hafva
föreslagit den lofvande ambassadsekreteraren till informator
för kronprinsen. Det berättas, att konungen någon
tid tvekat mellan Adlerbeth och Rosenstein, och bådas
vänskap bestod prof vet, äfven då den senare föredrogs.
På hösten 1784 fick Rosenstein informatorsuppdraget
och tillika titel af kansliråd. Af sin unge lärjunge
gjorde han sig mycket omtyckt och sökte gifva denne
goda lärdomar, äfven i frisinnad riktning. Man
varnade Gustaf för Rosensteins inverkan i sistnämnda
afseende, men han svarade blott: »Åh, när min son
blifvit konung, så blir han nog rojalist.» I
vitterhets-idkandet var Rosenstein utmärkt för sin behagliga
prosastil och redan känd som en förträfflig
minnestecknare. Som svenska akademiens sekreterare blef
han »bandet uti sångens krans, fast icke sjelf en
sångare», och hela den gustavianska vitterheten rönte en
välgörande inverkan af »en själ, så ljus, så ren, så
faderlig som hans».

FOLKETS SKALDER OCH VITTERLEKARE.

Den vid hofvet uppammade vitterheten var med
sin utländska drägt, sin sirliga hofmannaton och sin
akademiskt reglerade hållning hvarken danad eller
ämnad att tränga ned till massan af folket. Skulle
sådant ske, kräfdes okonstlad enkelhet, sinne för
folkets lifserfarenhet och lefnadsglädje, deltagande för
dess känslor och föreställningssätt. Då odet, satiren,
loftalet och det högre skådespelet mest tilltalade den
förnäma bildningen, egnade sig visan, lärodikten, sagan
och lustspelet bäst för folket. Här öppnade sig två
olika diktverldar, hvilka dock ej saknade ett nära
samband med hvarandra. Hofvets skaldekonst kunde
anslå toner i folkdiktningens anda; så var åtminstone

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:21:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/48/0242.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free