- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 6. Gustaf II Adolf /
332

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

de kring sin sköna gemäls lockar ett blixtrande diadém
af omätligt värde.

Under vistandet i dessa trakter inträffade en
händelse, som kastat någon skugga pä Gustaf Adolfs minne.
Uti hans hof var nemligen som kammarherre upptagen j
Erik Brorsson Rålamb, en lärd och berest yngling, dock I
af öfvermodigt och stolt sinnelag. Dä konungen en gäng
i sällskap med flere främmande furstar satt vid
aftonmål-tiden, var af en händelse ingen bland hofjunkrarne
tillstädes. Konungen befallte derföre Rälamb träda till
bordet och bestrida hofjunkareljensien. Sådant var
egentligen under värdigheten af en kammarherre. Rålamb
kunde derföre alldeles icko förmå sig alt efterkomma
konungens befallning; å andra sidan kunde han ej hitta på
några skenbara ursäkter, utan vände sig hastigt om och
lemnade rummet. Konungen blef utomordentligt uppbragt
öfver denna djerfva, i främmande furslars närvaro visade
olydnad, och befallte, att Rålamb skullo fängslas. Denne
blef derom i förväg underrättad och rymde. Konungens
harm ökades än mera. Han misstänkte, kanske icke ulan
skäl, att Rälamb blifvit uppfostrad uti sjelfsvåldiga
tänkesätt, och befallte derföre, att fadren, som var president i
Abo hofrält, skulle afsättas, häktas ocb mista alla sina
förläningar. till dess atl hans son inställt sig för att
undergå lagligt straff. Fåfängt fällde rådet förböner för
fadren, såsom en gammal förljent embetsman, oskyldig i
sonens brott, och för detsamma redan tungt stra/fad med
en hjertängslan. som laggl honom på sjukbädden.
Konungen var obeveklig; och gamle Rålamb måste verkligen
undergå ofvannämnde slraff, emedan han sin son till
vördnad och hörsamhet mot öfverheten icke .bättre upptuktat
hade. Andteligen nära tre fjerdedels år derefter, på
drottningens förbön, lofvade Gustaf Adolf att mildra fadrens
straff; men konungens snart påföljande död hindrade den
slutliga förlikningen. Genom Oxenstiernas bemedling blef—
to sedan båda Rålambarna upptagna till nåder igen.
Sonen dog ett par år derefter såsom svenskt sändebud uti
Paris.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:14:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/6/0344.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free