Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
troppar under Tieffenbach och Götz, med synbarlig afsigt, att
derifrån bryta fram och afskära svenskarna från
Östersjön. För att förekomma dylika försök, hade derföre
konungen beständigt på denna sidan en tämlig styrka,
likasom på vakt. Den var i början under Gustaf Horns
befäl. Men sedan konungen trängt djupare in i Tyskland,
behöfdes denne pröfvade fältherre till angelägnare värf, och
Alexander Lesslie sattes i stället. Frampå året 1632
bortkallades äfven denne och Schlesiens bevakande
anförtroddes åt Jakob Duwall. Hittills hade kriget i dessa
nejder bestått förnämligast uti obetydligt skärmytslande. Men
nu hade Wallersteins rustningar blottat gränsen på
försvarare; och saxiska hären fick under samma fältherres
långa stillaliggande vid Nürnberg fria händer att förena
sig med Duwall, hvarpå de tillsammans vunno träffningen
vid Limburg och eröfrade Glogau och Breslau, och skulle
ofelbart hafva gjort än större framsteg, derest icke
inbördes oenighet hindrat. Arnheim var nemligen här, liksom
öfverallt, en krångelmakare; den andre deremot häftig och
oförsigtig. Jag känner Jakob Duwall, sade konungen; han
duger bättre att handtera svärdet än att handtera
menniskor. Han sökte, fastän fåfängt, att förlika dem, och
var just sysselsatt med att se sig om efter någon
skickligare befälhafvare i Duwalls ställe, då Wallensteins
infall i Saxen ditkallade Arnheim, och slaget vid Lützen
slutade konungens bekymmer äfven i detta afseende.
Under förra hälften af året 1630 hade Alexander
Lesslie öfverbefälet uti Pommern; under sednare hälften
åter konungen sjelf. Sedan svenskarna tågat mera åt
söder, lemnades det åt Banér, Kniephausen och Lesslie, och
längre fram åt Lars Kagg samt några andra begynnande
och mindre utmärkta befälhafvare; sedan nemligen denna
landsort icke mera var utsatt för fara och fiender.
Kriget uti Mecklenburg och sedermera uti det
sydligare Neder-Saxen var hufvudsakligen öfverlemnadt åt
Åke Tott. Han fördref de kejserliga ur förstnämnda
hertigdöme och framträngde ända till Hamburg. Det var
meningen, att han också skulle bemägtiga sig Brehmen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
