Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som hastigast den lidande vännens boning och ilade sedan
till sin längtande maka. Denna sednaro förmådde icke
afbida hans ankomst, utan gick, åtföljd af sina
fruntimmer, ned på torget för att möta den väntade. Vid;deras
anblick sprang konungen af hästen; skyndade till sin
gemål och förde henne efter- första helsningen upp till
deras boning. Men Wallenstein stod endast några få mil
derifrån, och detta fruktansvärda grannskap öfverhopade ko«
nungen med s§ många bekymmer och göromål, att han
vid drottningens sida fick tillbringa endast några korta
ögonblick, med glädjen äfven då.störd af tankan på den
förestående faran. Tidigt morgonen derpå var han redan
uie och ordnade sina angelägenheter. Han beslöt i denna
stad qvarlemna drottningen, jemnte tillräcklig besättning
under den pålitlige Taupadel. Efter en i hennes sällskap
intagen lätt frukost, steg han upp för att lemna staden.
Man märkte hela tiden en hos honom alldeles ovanlig
nedslagenhet, som meddelade sig ål alla andra och-uppfyllde
dem med ängsliga aningar; serdeles drottningen, hvars vid
sådana tillfällen vanliga sorg ökades än mera af
konungens. Han hade kallat stadens rådsherrar och tilltalade
dem sålunda: Jag öfverlemnar härmedelst i eder vård del
dyrbaraste jag äger på jorden, min älskade drottning.
I veten, gode herrar, att all ting äro underkastade
vex-lande skiften, framför allt Lriget, detta menniskorna för
deras ondska af Gud ådömda plågoris. Snart nog kan
också jag trä/fas af olyckan, måhända af döden. Om
detta skulle vara Herrans vilja, sä beviser min älskade
maka samma trohet och tillgifvenhet, söm i alltid mot
mig hafven adagalaggt. Derpå vände han sig icke utan
djup rörelse till den i tårar smältande drottningen; slöt
henne i sin famn, bedjande Gud städse vara hennes
beskydd. De skulle hvarandra återse, om också aldrig mer
i detta förgängliga lifvet; dock en gång förr eller sednare
uti den eviga sällheten. Efter dessa ord. gjorde han sig
lös tir hennes armar, sprang på hästen och ilade efter de
aftågande tropparna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
