- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 6. Gustaf II Adolf /
447

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

erhöll amtet och staden Wilshausen uti Brehmen.
Följande året sökte han att efter Gyllenhielm blifva
riksamiral; men fick afslag. Förtretad öfver denna motgång
lemnade han Sverge och dog några år derefter.

Slägten sjönk snart till mindre anseende, serdeles
sedan densamma vid Karl den elftes räfst förlorat hela
Wilshausen. Gustaf den andre Adolfs sonson, grefve
Gustaf Adolf af Wasaborg, blef derigenom med sin talrika
barnskara bragt nästan till tiggarstafven, samt föll af sorg
och bekymmer uti en sinnessvaghet, som följde honom till
grafven. Hans söner tjente uti tyska och svenska
krigshärar, knappt ägande kläderna och den värja, hvarmed
de försvarade sin store stamfaders eröfringar. En af dem
uppsteg dock sedermera i Sverge till värdigheten af
generalmajor.

På manliga sidan utdog slägten redan 1754. På den
qvinnliga var grefvinnan Henrietta Polixena, född 1696,
sista ättlingen. Hon blef invecklad uti åtskilliga
kärleksäfventyr, i yngre år för egen, i äldre för andras räkning,
och hade derigenom nedsjunkit till yttersta fattigdom och
förakt. Uti en liten by i Westfalen lefde vid nära åttio
års ålder denna den sista afkomlingen af den store
Gustaf Adolf, nästan som inhyses fallighjon, underhållen af
ortens torftiga innevånare. Konung Gustaf den tredje
blef underlättad om detta sorgliga förhållande. Han
anslog åt henne tillräckligt årsunderhåll, samt afskickade
derjemnte en gåfva af femhundra dukater, och var nog
artig att i brefvet kalla henne: min kusin! Den gamla
fröken fick icke länge hugna sig af denna lyckans
omvexling. Hon dog redan följande året.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:14:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/6/0459.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free