Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
:gade Oxenstjerna icke företaga något mer, än att
förstärka hertig Bernhard, så att denne om så behöfdes
skulle kunna lemna Ilolk ett kraftigt understöd. För
öfrigt beslöto både Arnheim och Oxenstjerna alt så
mycket som möjligt uppägga Wallenstein till
fortsättande af företaget. — En annan berättelse innehåller
också, att Böhmaren Bubna varit på Wallensteins
vägnar hos Oxenstjerna och återkommit derifrån med
denne sednares skrifteliga löfte att underctödja
Wallenstein, om denne ville upphäfva sig till konung uti
Böhmen.
Äfven med Kur-Saxen och med Brandenburg
förnyade Arnheim på Wallensteins vägnar
underhandlingarna om samma ämnen, hvarvid Wallenstein utfäste
sig att mot erhållandet af Böhmen öfvergå till de
Evangeliska. De båda kurfurstarna lofvade å sin sida och
det skriftligt, att till återupprättande af den förra
re-ligionsfriden och rikets lugn ställa sina troppar under
Wallensteins befäl.
Med dessa svar från Oxenstjerna och från
kurfurstarna återkom Arnheim till Wallenstein. Denne
yttrade nu något missnöje med resan till Oxenstjerna;
men berömde för öfrigt Arnheims visade drift, och
sade, att denne derigenom »gjort sig förljent af verldens
»tacksamhet.» Under ömsesidiga ht flighetsbetygelser
skildes de åt; men som Arnheim icke öfverenskommit
med Wallenstein, huru de för ofvannämnde ändamål
skulle sins emellan fördela qvarteren och ordna sitt
framryckande, sände han hertig Frans Albert i sådan
afsigt tillbaka. Också denne blef med serdeles
fryndt-lighet emottagen. Efter ett långt samtal, frågade
ändt-ligen herlig Frans, »hvart man nu skulle ställa sitt tåg?»
»Rakt mot fienden;» sade Wallenstein. »Hvem är då
»fienden?» frågade hertigen. »Det är,» sade
Wallenstein, »Svenskarna; de äro våra närmsta fiender; dem
»skola vi först jaga ur landet.» Hertigen trodde, »att
j>det vore skämt;» men Wallenstein påstod, »att det
.»var hans sista och oiubbliga beslut.» Hertigen invän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
