Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillika gjordes alla möjliga anstalter mot fienden. De
behöfdes ej. Samma dag, som Banér kommit till
Regensburg, förvandlades vintern till töväder, oeh isen
på Donau bröt genast upp. Sexhundrade Svenska
ryttare hade redan vid Werth öfver densamme
infallit och plundrat i Bäjern, och kommit lyckligt
tillbaka. Men detta var allt. Det blef sedan en
omöjlighet att på detta sätt komma öfver; äfven att slå
någon brygga, ty den med floden drifvande isen
hindrade hvarje sådant försök.
Banér ämnade dock icke släppa fienden så lätt.
Men nu vägrade Weimarska tropparna att deltaga £
ett längre fortsatt vintertåg, utan fordrade goda och
rymliga qvarter. Banér sökte öfvertala dem att blifva
tillsammans; han framställde vådan af att skiljas just i
detta ögonblick, då fienden sannolikt skulle framrycka
med alla sina krafter. Ilan föreslog att sjelf med
Svenskarna taga vinterläge i södra Böhmen och lemna
öfver Pfalz åt Weimarianerna; dock så nära, att de
kunde understödja hvarandra. Men allt förgäfves.
Några påstå, att Guebriant önskade skilsmessan, emedan
Banér hemligen försökte locka ’Weimarianerna från
Frankrikes tillbaka till Sverges tjenst. Antingen nu
detta eller något annat förhållande var orsaken, så blef
dock den ömsesidiga bitterheten så stor, att Banér och
Taupadel, oaktadt deras förut så högt omtalade
tillgif-venhet, nästan råkade i slagsmål, och redan d. 21
Januari gingo Weimarianerna bort och drogo sig till
Franken. Banér stannade qvar uti Öfver Pfalz, der
hans här under Januari och Februari månader
förplägade sig bättre, än den på många år gjort.
Kejsaren och hans htfdingar voro ganska
upp-bragta öfver detta Banérs djerfva anfall. De beslöto
en blodig hämnd, men gingo dervid med yttersta
för-sigtighet till väga. De utspridde öfver allt, att
katolikerna voro för utmattade att under vintern något
företaga; att de ville afbida våren, nya utskrifningar
o. s. v. Men under tiden samlade de med största if-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
