- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 8. Drottning Kristinas förmyndare. Afd. 2 /
79

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

räknade på att framdeles kunna med lätthet blifva från
Sverge plockvis bortryckta; och de hafva så blifvit.
Denna mindre fördelaktiga utgång orsakades
förnämligast af Kristinas häftiga längtan efter fred, samt af
hennes ovilja mot båda Oxenstjernorna; hvilka
förhållanden med yttersta skicklighet begagnades ej blott af
Sverges fiender, utan äfven af Franska statsmän, samt
af Salvius m. fl. rikskanslerens ovänner, för att hvar
och en på sitt sätt deraf draga fördel. Oxenstjernska
partiet, deribland nu också Per Brahe, de fleste
hårförarna, ja sjelfva pfalzgrefven Karl Gustaf, alla
klagade, att Kristina genom sin otålighet försummat
Sverges fördelar och ett tillfälle, som sent eller aldrig
skulle återkomma. Med kännedom om riks-kanslerens
uppförande vid stilleståndet med Polen och vid
Bröm-sebrofredens afslutande, kan man lälteligen dömma till
hans känslor, då han såg frukterna af sina och den
store Gustaf Adolfs ansträngningsr samt af Sverges
sällsynta lycka på ofvannämde sätt förskingras. Han var
dock för ädel att offentligt uttala dessa sina tänkesätt
och derigenom än mera reta sinnena inom Sverge;
han ville ej öka fäderneslandets olycka genom att
störta det äfven i oenighet. I rådet hade han länge och
bestämdt yrkat på hela Pommern, och det så, att han
föll i onåd. Sedan saken ej mer kunde ändras, drog
han sig från hofvet, och teg. I förtroliga bref
framskymta dock tankarna. »Jag vill» skref han till sin
son, »ej fälla något omdöme om detta fredsslut. Men
»nog vet jag, hvad man kunnat hoppas, samt hur
Sver-»ges rådslag förr i verlden drifoa blifvit.»

Det var dock Frid; frid efter ett
långvarigt dyrt, menniskomördande krig. Det var den
första gången, Sverge på alla sidor haft fred, ända
sedan 1561; det vill säga på 87 år. Allmänna glädjen
var stor och hos de flesta uppriktig; högtidligheter,
skådepenningar och belöningar i oräknelig mängd.
Ilbudet med första underrättelsen om fredens afslutande
erhöll en guldkedja om 600 dukater. Legationssekre-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:15:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/8/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free